Aftonbladet – 4 september 1844, sida 1

STÄLLNINGAR OCH FÖRHÅLLANDEN I PREUSSEN. (Enskild korrespondensartikel från Berlin, af den 25 Augusti) Anfallet mot Eonungen har vöckt så mycke lifligare deltagande, som det var det första i vår häfder. Lyckligtvis har det ej efterlemnat når: farliga följder för Konungens helsa. Den lindrig: kontusionen på bröstet var snart försvunnen, utar spår, och Konungen, som ännu vistas i Schlesien befianer sig fullkomligt friek. At IL M., seda: ban beledsagat drottningen till Itschi, har gjor ett längre besök i Wien, torde redan vara bekan genom tyska tidningarne. Fiera sammankomnste: med furst Metternich tyckas antyda ett politisk ändamål med detta besök. Förmodligen har frå. gan varit om de oroligheter inom fabriksorterna som samtidigt visat sig i Schlesien så väl som Bibmen. Dossa oroligheter kunna på sill sätt anses som ett af tidens tecken: da rija en vis frändskap med socialismen i Frankrike och kar tismen i Eagzland; men hittills åtminstone sikn: de den politiska syltning, som förråder siz hos de nyssnämada förbrödringarne inom arbetsklassen ty hos oss, och i hela Tyskland, sträfvar massar ännu icke efter några politiska rättigheter. Idean: derom kunna väl Ligza dunkelt och förvirradt i bakgrunden; men i sjelfva verket är det här blot den materiella nöden — hungern — som reta: till uppror. Schlesiska bergsbygden är tält be folkad, och de milsånga byarne i dess dalar bebog af välvare, som tillverka bomullstyger och linnevaror. Schiesiska linnevarorna hafva sedan örra irhundradet varit föremålet för en vigtig näringsgren, som isynnerhet fusnit sin afsällnns på Amerika. Men med tiden blef hela den högs betydliga marknaden mer och mer stängd för Schlesien; Irland och Belgien blefvo medtäflire; machingarnet utträcgde handspånaden, och slutlgen kom det derbör, att ea mean, som dagliger erbetade oförtrutet 46 timmar, ej förljenade mer än 1, Rihr (2 Rir 8 sk. rgs) i veckan. Schlesierne äro allzsänt bekanta för sin flit, sin förage dock dåssa ärva me i alt de sugen sbertigt och dem på det Hoopen vände raseri mot machir rna, dem den apg för huvudorsaken till sin nöl; dessa, jemte abriksbyggnadern2, förstördes, och oroligheterna unde ej stillas på annat säll än genom vapenmakt, hvarvid blod fi Attatio bland dessa uppOriske sitta nu på fästningen i Sehweidnitz och n hade behan