Aftonbladet – 28 augusti 1844, sida 3

kräftadt och med hvarje dag. mera oafvisligt fram: trädande, slutligen blifvit det mest maktpåliggande föremålet för nationens omsorger. Utan att tillmäta sig det anspråket, att kunn: intränga uti statslärans djup, har Bondeståndej trott sig kunna inse och med tillförsigt följa der enkla sanningen, att om statsinrättningar, som hafva för ändamål att värna ett folks frihet, i följd af sin bristfälliga sammansättning, betraktas med likgiltighet eller misstroende af folket, emedan de icke motsvara den stigande utvecklingens fordringar, så kan deras förbättrande icke länge uppskjutas utan lidande för det allmänna. Bondeståndet är icke okunnigt om de vådor man från flere håll förutspått, än såsom följd deraf att Ståndet eftergaf den rätt den Svenska allmogens representation hitintills haft att intaga ett serskildt rum vid riksdagarne, än under farhågan, att den öfvervigt, som den mindre jordbrukaren skulle erhålla vid utseendet af valmännen till den nya Riksförsamlingen skulle sätta hela samhällets bestånd på spel. Under en liflig öfvertygelse om nödvändigheten att göra ett slut på de svårigheter, som varit oskiljaktiga från det nuvarande representationssättet, har Bondeståndet likväl icke dragit i betänkande, att om dess tillvaro såsom Stånd kunnat anses innebära en fördel, med glädje offra densamma åt fosterlandet, under hopp att ifrån sina Medstånd möta samma beredvillighet. Den sednare farhågan vederlägges af Sveriges historia, som visat att vördnad för lagarne och tillgifvenhet för Konungen städse utgjort ett grunddrag hos allmogen, och att det Stård, hvars yrke är närmare fästadt vid den Svenska jorden, icke eller någonsin varit det, gom undandragit sig sin andel i allmänna bördor, eller förorsakat omhvälfningar i det bestående. Bondeståndet är förvissadt, att dessa tänkesätt icke skola finnas stridande mot den högre upplysningen, utan vitsordas och delas af tänkande och ädla medborgare ibland alla klasser; att dera1ti ligger ett uttryck af hela Svenskafolkets hopp, som uti sina ombuds endrägt och -beredandet af emlikhet inför lagen utan: någons förfördelande väntar åt efterkommande slägten en framtid af ätt och sanning, och att ögonblicket nu om nå;onsin är gynpnande, då förändringen kan verktällas i frid och lugn med bifall af. en Konung, om nyss uppstigit på tbronen, omgifven af folets kärlek. Under upprepande af den förhoppningen, att fit. i denna vwigtiga stund, så betydelsefull för amtid och efterverld, lifvas af samma grundsater, hvilka Bondeståndet här uttalat, bopp2s Bonleståndet att i Tit. välvilja och förtroende städse å vara inneslutet.