Aftonbladet – 27 augusti 1844, sida 3

ras redovisningsskyldighet derigenom på indirekt sätt är erkänd, hemställer jag till hvarje opartisk, om det är grannlaga eller ens moraliskt rätt af Ridd. och Ageln handladt, att till ledamöter i StatseUtskottet insätta så beskaffade funktionärer. Deres åligganden att uppbära bevillningsmedel, hvilka ingå till Riksgäldskonrtoret, som är ctt Rikets S:änders eget verk och hvars räkenskaper af StatsUiskottet granskas, ställer dem dessutom i ett uppenbart jäfaktigt förhållande till Utskottet. Hr Schartau ber riktigt ådagalagt till hvilka följder Ridd. och Adelns förfarande kan leda; men jag: befarar icke ett sådant resultat, öfvertygad, som jag är, att Ridd. och Adeln till följe af dess rättskänsla sktar på tidens tecken och sjelf mant vidtager de förändringar, hvilka så högt af omständigheterna påkallas och hvartill äfven azcan af44 S R. O. syres föranleda,. Hr Eklund: Eaär Rikets Ständer, jemlikt föreskriften i 44 Ö R. O., icke äga att tiil omedelbart afgörande upptaga allmänna frågor, förrän de blifvit af behöriga Utskott utredda, anser jag StatsUtskottets memorial i det skick, den deri väckta fråga för närvarande sig befinner, icke föranleda till annat resultat, än memorialets läggande till handlingarna Hz Schartau: Då jag förra gången hade ordet, yttrade jag, det jag icke villa motsätta mig en återremiss, ehuru jag ansåg tjenlizare att memorialet lades till handlingarna,. jemte det en skrifvelse i uppgivet ändamål will Ridd. och Adela expedierades, Man har velat finna en motsägelse härutinnanr, och jag anser mig derföre böra förklara, att jag, i händelse af en återremiss, reserverar min rätt att inom Utskottet bereda en annan utgång al saken, än man här pu synes önska. Jag tror mig äga frihet att inom Utskottet möjligen bidraga att saken lägges neder, ebercende af hvad pluraliteten härstädes besluter.n Hr Lagergren: Jag ärnar icke fördjupa mig i någon undersökning, om landsböfdingar kunna anses vara behörige att sitta såsom ledamöter i StatsUtskottat, eller om de böra hänföras till dena klass af redovisniogsskyldige personer, som omtalas i 41 R.0O., emedan jag tror att memorialet icke kan föranleda något beslut i detta afseende. Det har redan blifvit nämndt, men jag tager mig friheten att ytterigare fästa uppmärksamheten der;å, att landshöfdingar tillförne suttit såsom ledamöter i StatsUtskottet, och att det till och med skett vid ala riksdagar. 41 SR. O0., om den skulle toikas efter ordalydelsen, hvilket man eljest alltid så strängt yrkar, lägger icke något binder i vägen för landsböfdiogar, sedan de blifvit invalde, att af en sådan rättighet sig begagna, enär dessa embetsmän äro i afseende på deras redo visniogsskyldighet och ansvar underordnade Statskontoret och Riksgäldskontor:t, hvilkas räkenskaper äter granskas af Rikets Ständers revisorer och StatsUiskottet. Landshöfdingsrne äro subalterner och lyda under Kollegierna, och jag tvekar således icke att anse Ridd. och Adeln vara 0örhindradt att till ledamöter i StatsUtskottet insätta landshöfdingar, så framt deras personliga egenskaper gifva vissbet att Ståndet af deras insigter kan vänta nytta, hvilket är ögonmärket vid alla Utskotts bildande. Hvad sjelfva memorialet avgår, så är jag fast i den öfvertygelsen, att dst endast kan röna behandling i tvenne syftninpgar. Det kommer stt läggas ti i handlingarne elier att återremitteras; i förra fellet har Swåndet icke uttalat någon opinion, hvilket icke är af nöden, då något resuliat derigenom icke vinnes, utan tvertom en bitterhet kan uppstå, som bör förekommas, derest man vi!l utplåna de ofördelaktiga intryck, som ännu kunna finnas qvar sedan sista rike. dagen. De följder, som af en återremiss kunna uppkomma, äro af Hr Schartau på ett kiart och tydligt sätt lagda i dagen, och jag hemställer till Ståndet, om, för en tvetydig utgång, en ärdamålslös opinionsyttripg så mycket bör äfventyras. Det minsta, som äfveutyras, är att, sedan två Stånd stanzat emot två, memorialet lägges till bandlingarna; men de anledningar till split och oenighet i tänkesätten, hyartill en äterremiss föranleder, kurna blifva af långt menligare inflytande i afseende på bebandlingen af vigtigare ämner. Vidkommande Er Schartaus föreslagna skrifvelse, soma efter hans åsigt borde till Ridd. och Adelna expedieras, jomte det att memorialet lates till bandlingarna, så tror jag icke att en sådan skrifvelse är lämplig eller ens med grundlagens föreskrifter öfverensstämmande, helst memoriact icke påkallar en dylik skrifvelse och Ståndet noga bör vara på sin vakt att icke vid föredragning af ärender låta sig till opinionsyttringar förledas. — Begärde memorialets läggande till handlingarna. Hr Valley: vEna värd ledamot har yttrat, att StatsUtskottet ej varit berättigadt att väcka den fråga, som nu är under diskussion. Om en sådan åsigt vore riktig, så skulle icke heller, derest Ridd. och Adela insatt någon af sina fullmäktige i Banken elier Riksgäldskontoret, eller till ledamot af en statsrevision, anmärkning deremot få göras; med landshöfdisgar såsom ledamöter i Utskott är förhållandet alldeles enahanda. Deras redovisningsskyldighet är uppenbar, om man läser 41 och 42 S R. O. i ett samman. heng. På hvilka personer skall eljest, när man un. gantsger Statskontorets, Bankens och Riksgäldskontorets tjenstemän, tillämpas hvad i förrberörde är stadgadt? — Kunde icke instämma i Hr Schartaus förslag om en skrifvelses affärdande till Ridd. och Adeln, emedan en sådan säkert icke skalle medföra åsyftad verkan, utan blifva lagd på hög