Aftonbladet – 24 augusti 1844, sida 3

bönder, utan snarare bara backstugusittare skull väljas till riksdagsmän. Man kan häraf se, att för slagets vedersakare äro — om icke allsidigt — åtminstone tvåsidigt bildade. Dettasednare skull inträffa förnämligast till följd af de grufliga libe rala tidningarne, som skulle vilja hafva det så Huru rimligt detta är, finner du noz; ty du ve huru mycket tidningar inverka på våra socknestäm mor. Att desse, de första ståndens fleste leda möter, skulle tillerkänna någov, som vågar hafv en, ifrån deras, afvikande åsigt, en sjelfständi; tanke, eller att kunna ktandla på egen hand, de vore en orimlighet att begära. Nej, de endastär ofeibara; de klokaste och sannas!e fosterlandsvän ner. Hvad vi i hemorten se en miniature, de visar sig här i stort, vid det mest fulla solsken Jag hörde för några dagar sedan en i historier väl bevandrad man till en prestman framställ den frågan: när hafva presterne gjort Sverge rå got verkligt godt? Med sennt nöje hörde ja prestmannen, kanske ännu djupare historicus svara: jag vågar icke åtaga mig att bevisa någon ting för, i den vägen, emedan motsatsen är allt: för påtaglig. — åtminstone som stånd betraktad Och likväl är mannen ingen rabulist — tvertom Bönderne beskyllas så ofta af Adel och Preste och deras bihang för okunnighet, trots och obändighet. Du, som befinner dig på afstånd frår scenen, kan nu ostörd göra dina betraktelser och fälla ditt omdöme. Du skall snart fiana ledaing deriör, då du får läsa tvänne af våra riksstånd: talmäns helsningstal till sina ståndsbröder — ja; menar Presteståndets och Bandeståndets. Prester. religions äraren, omtalar, likasom skrytsamt, at! de hafva, såsom kristne ezgnar och anstår, börja: sitt sammanträde med bön till Gud om nåd oct hjelp till deras riksdagsförrättningar, och beder ytterligare om ,vishet, råd och krafts. Dermed är det också förbi med det religiös, att icke sägs religionen. Sam en blixt är han längst bort på politikeas stridsfält. . Der uttalar han sin själ: ipnersta tankar, föraktande de trotsiga och pri sande den, som höll deras be sstämmelse i ära, och landsfaderligen vårdade deras angelägenheter. (B32. stimmelsen, den är nog vördnadsvärd, och hvem ärar icke den! Men ett är bestämmelse, och ett annat huru den uppfylles; men, dermed komme det sig icke så roga.) Derpå uppmanar hen sin nuvarande bjord (som åtminstone är klådd ifåraaläder, Ste) att noga betänka cin ställning, det vill säga: ju orimligare och förhatligare vår po: iitiska Sällning är, desto trotsigsre skola vi för. svara den. Då han förklarat, att tiden rubbat sina stödp, ser det ut som han, af skyldig omtarka för sina lam, bordt varna dem för den ö!verhöngande faran och gifva dem sina råd att undvika den; men apnat var det. Här kastar han sin väldiga stridshandske och, trotsande erfarenhet och förnuft, uppmanar han till korståg emot tid och allt, som vågar ifrågasätta en reform, som skulle kunna inskränka presteståndets närvarande representationsrätt m. m. Nu ken du för ombyte skull taga i banden den öfvermodige, trotsige cch cbindige talmannens i bondeståndet helsningstal Will siva ståndsbröder. Sedan du lösit det förra, ör det mycket förlåtligt, om du tänker: har detta skedt på det torra, hvad skall då ske på det friska? Har den andlige fört elt sådant språk, hvad skall icke då den rasande rebulisten göra! Sedan han yttrat några ord om sitt utnämnande och sig sjelf, fortfar han: ,Mitt första ord till eder vare alitså fridens och förhoppningernes bjertliga välkomsthelsning,. Derefter vidrör han de mer än vanligt vigtiga uppdrag de hafva att utföra; försäkrar derpå, att alla politiska meningar kola ostördt få uttala sig under bans ordförandeskap, och önskar att allt i enighet och förtroende må fortgå och till fåderneslandets gagn slutas. Slutligen yttrar han: Mep, som alla våra rådslag och bemödanden, utom den Högste3 ledning och välsignelse, icke kunna vinna framgång eller blifva af varaktig beskaffenhet, så låtom oss anropa hosom om nåd och kraft, att kunna inse och verka för det rätta och sanna, låtom 03s med den heliga skalden instämma: Vår Konung oh vårt fosterland, o fädrens Gud beskyddaln etc. etc. — Hved! tycler jag mig höra dig utro2, hvad! hvad är detta? Är detta bondens tal; det andas idel foglighet, fosterlandskärlek och religiositet alltigenom; — saker, som hr erkebiskopen alideles glimt bort Hel Jaså, stå saker12 på den foten nu? Ja, min bror, dervid lag oefiona 2e sig. Nir du binner få tidningarne, år du bekräftelse på hvad jag sagt. En oriknelig mängd inkast och klyftigheter komna nu i dagen, för att bevisa reprecentationsförlagets oduglighet. Rörande de 2:n3 alternativer, om jag omnämnde, så, i afseende på böndernes 1iteslutning från riksdagarne, vore ju detta ingen len ringaste förlust; ty det är ju hufvudsakigast bönderne, som ifra för förändringar. De roklamera ju dermed, att de ingalunda afse utträckning af egna rättigheter, uten önska blou n fosterländskt sinnad representation, kallad a let allmänna förtroandet och verkande för allmänt väl, Doaras svfte är. att bort-ks:ffa kastintressena