Aftonbladet – 24 augusti 1844, sida 3

mon, utan har i stället redligt delst mitt öfver flöd tll nödlidande, och heliga, välsignande rän tor skola deraf inflyta. Från min förbindelse är jag fri, då jag icke kar någon son, och sålede: nedlägger jag nu detta guld såsom min ä!skade Maries brudgåfva i välgörande händer. N:, högtärade herre, och er ädle son må använda den efter bebag, ty jag vet, att er menniskokärlek och er redlighet skall deraf göra det bästa bruk, bättre äa om skatten skul!e längre onyttigt förvaras. Med stigande förvånng hade borgmästaren ahört denna berättelse och blef bjortligt intagen af den redlise landtbrukarens ädla bjerta. Rörd blickade han in i den gemles trofasta, solbiänfa ansgte och tänkte för sig sjelf: Skall man då alltid under låga tek fina sann dygd och uppoffrande kärlek. Ack, denno far vågar allt: bortgifver allt för att glädje sitt barn — och jag — huru bar jag bandlat mot min erda son? Adams stod i ängslig förväntan och forskade i borgmästarens dreg, hvad intryck be:ättelsen gjort, då denne i rörd bjertlig ton sade: Gerna ville jag räcka dig handen, gole, redlige vär, gerna mottaga din dotter såsom min, ty din dygd ha vucnit mig, och en sådan fer måste hafva en lika god och ädel dotter. M:n jog är styldie dig uppriktighet: jag har felat mot min son, då jag en gång förmådde honom att mottaga en flicka, som han icke älskade, Stulle jag ru, då detta sår ännu blöder, ånyo fordra, alt han, troligen mot sin vilja, skall uppfylla hvad jag önskar. — Sunnt, högädle herre, det går icke an. Gud bevars derihån! utropade Adams Ifligt. — Men, sade borgmästaren, jag vill göra dit