Aftonbladet – 24 augusti 1844, sida 2

— Siledes, sade Peter, na!les en och en half tunna guld. Hm, — det förundrar mij! — Det tror j:g, kära Adams; nu ser du skiilnaden. — Ja, i sasning, jag fianer den; jag hade trot: amerikanaren vara rikare. Högtärade herre, fortfor Adams begjande, om ni icke försmår mir bjertans goda, fromma Marie, om ni sätter er öf. ver hennes stånd och endast betraktar henne: kärlek, dygd och oskuld, så förer denna svärdot. ter genast i buset, såsom ren hemgift och utar alla vilkor, fem tunnor guld. Hastigt uppsprang borgmästaren från stolen och gick, icke förtörnad, utan rätt medlidsam, till Adams, som stod med väntande blickar. — Han öfverlade hvad han skulle säga den beklagansvärda mannen, hvilken, blifvit vansinnig af sorg öfver sn dotter; derunder to; Adams åter till! ordet: — Jag ser tydligt hvad som föregår i et inre ni ser på mig så vemodigt, ty ni tror att der gamle Adams förlorat förståndet. Ni bedrager er. Med Merias brudskatt har det sin rigtighet; mer hennes far har icke samlat den, knsppt förökat Det är ärlig och till en del förvärfvad egendom inga tårar häfta dervid, — den ber elltid medfört välsignele. Men tillåt att jag omständlig! upplyser alt, annars tror ni åter att det ej tir rigtigt till med den stackars gubbess hufvud. Skänk mig derföre på en Lo:t stund er upp: märksamhet. — Gerna, sade borgmästeren, högst nyfiken att få höra huru denna gåta skulle lösas. — Min farfar, begynte Adsms sin berättelse, var soldat i engelsk tjenst och blef, med det regemente han tillhörde, skickad till Ostindien, fö att bekrisa några hedniska folkstammar, hvilka beständigt oroade kolonisterna. Länge hade man förgä!ves sökt att fördrifva dem från deras bak