Aftonbladet – 24 augusti 1844, sida 2

om ni sett er son vid grafvens rand? hade ni icke vågat allt? Se, högtvärderade herre, min dotter hörde i går här i huset talas om det snart förestående brölloppet. Då frambröt på en gång den böjelse, som ton i sin oskuld långe närt och som hotade att krossa det arma hjertat. Sjuk återvände hon bem och kanske i detta ögonblick är det stackers barrets lif i fare. O, hertel jag ser medlidandet i er bliek, trösta fadrea med de orden, att ni hade försökt detsamma. — Nå ja, kanhända, sannolikt, sade borgmästaren, i det han förlägen och rörd såg på den gamle, som stod framför honom med tårade ögon; men huru skall detta slutas? jag ser ingen hjelp. — Ännu är det icke full natt, ännu lyser en stråle af hopp, sade Adams. Ni, värde herre, tilllät förbindelsen med dottren till plantageägaren från Amerika; hon var icke af för lågt stånd; är icke äfven jag en plantageägare, satt på hollindsk botten; lika med honom har jg Jordegendom: han kallar sn plantage, och jag min för åker och äng. Han planterar kaffe och tobak, :om man kar vara utan — jag odlar säd, hvarförutan man ej kan lefva; han håller slafvar och behandlar dem som djur, — jag har drängar och pigor och bemöter dem com barn: och säg nu, värdaste herre, hvad åtskillnad ör det emellan 0ss begge? o—Du försvarar din sak icke illa, vän Adams, yttrade borgmästaren leende; men något har du förgätit. Om du än anser dig lika med bonom i renz, skulle du likv3l finna, att du står vida efter honom i förmögenhet. — Förlåt, ädle herre, jag vågar nu fraraställa en ytterligare fråga: Huru stor var hemgiften som sir Fower skulle lemna sin dotter? oo Nu skall du fiona åtskillnaden, då jag säger dig, att han de:till bestämt en half tunna guld, och att, eter-hans död, två gånger så mycket skulle tillfalla hans enda dotter.