Aftonbladet – 24 augusti 1844, sida 2

Borgmästaren, som förundrade sig öfver denna oväntade fråga, svarade ganska allvarsamt: Hör min vän Peter, hvad har denna nyfikenhet föl sammanhang med din vwigtiga angelägenhet? Jag tycker icke om att man blandar sig i mina förhållanden. — OO, vredgas icke, högtvärderade herre, och kalla ej det nyfikenhet, som har en belt annar orsak. Al barmhertighet svara en djupt bedröf. vad far. — Ni, efter du är så angelägen, ehuru de örefaller mig rätt besynnerligt; ja, min son skull förmäla sig, men giftermålet är nu uppslaget. — Uppslaget, er son således fri? O, victoria au är saken till hällten vunnen! Något förtrytsam begynte nu borgmästaren Din glädje förefaller mig lika oförklarlig som dir ångest, och jag önskar verkligen få veta, hvad dr egentligen vill. — Jag vill vara kort, stränge herre, sade ÅA: dams, jag har kommit för att erbjuda er her son en ny brud. Halft ond, ballt leende, sade borgmästaren Har du, då du åtog dig denna, minst sagdt, löj!ig: beskickning, betänkt med hvem du bar att göra — Alit bar jag betänkt, svarade Adams, all väl och moget öfverlagt, och af ren faderskärlelk föreslagit det. Jog förer icke någon annans, utar mina egen s:k, och Marie, mia enda dotter, ä den brud, jag önskar att ni måtte som doite upptaga. Nu ölvergaf tålamodet den uppbragte borgmä steren och häftigt utropade han: Ha, det går fö: långt! Gamle man, har du blifvit tokig? — Di jag trädde öfver tröskeln hör, svarade Adams, föresatte jag mig alt tåligt lida allt hvac ni uti er billiga vrede kunde yttra, ty min li dande, karhända döende Marie sväfvade för mig men säg mig, hvad skulle ni i mitt ställe gjort