Aftonbladet – 24 augusti 1844, sida 2

håll i bergen och på öppna fältet få möta dem. Ändtligen lyckades det; hedningarne blefvo, osktadt deras stora antal, öfvervunne af den eurcpeiska krigskonsten och drifna på flykten. De förföljdes bäftigt, men gjorde hastigt halt vid en stor byggnad, den de syntes hafva beslutat att till det yttersta försvare. Bagäret efter byte eldade engelsmännens mod, och efter ett stort nederlag kunde de först intränga i det inre af byggningen. Nu funno de, hvad de förmodat, att det var ett afgudatempel, men deras kopp om att deruti finna skatter, blef bedraget; ty uti heia det vida, toma rummet fanns intet annat, än en ryslit ful gudabild, hvilken, ballt lejon halft krokodil, satt nedhukad på ett ofantligt stenblock och visade de långa skarpa tänderna. Generalen, missnöjd att efter så mycken ansträngning, icke hafva skördat någon vinst, be:löt återtåget, men tillika att uppbränna templet. Man måste likv.1 afbida fcorgonen och vikter utsattes rundt omkring. Alven min farfor måste, såsom skildtvakt, tilibringa en timma i det inre af tempplet. Med afsky betraktade han det förfärande afgudabelätet, för hvilket så mycket blod flutit; och en ovi!korlig fara grep honom, då han vid skenet af den lågande ficklan såg missfostrets ena öga lysa så blixtrande. — Histigt föll bono ru den tanmkan in: är det icke möjligt stt detta strålazde öga vore en ädel sten, en diamant? Han betraktade den nog:re och då denna id blef för honom allt liflizare, betänkte han sig ej längre, utan försatte guden i fullkomlig blindhet. Derpå sömde han stenen, hvilken han ansåg väl äga 1ågot, fastän obetydligt värde, och ingen aktade derpå, då följande morgonen bilden och Jess tempel offrades åt lågorna. — Icke långt dereiter blef min farfar farligt sårad i armen af en pil och derigenom urståndsatt att längre tjena. Han erhöll afsked och åter