Aftonbladet – 22 augusti 1844, sida 2

bladet, kunna veta, hvad i allmänhet v,den store re:ormatorn Gustaf I, skulle, om han lefde, i vårs dagar, våga eller icke våga. Oss är endast be kant, att han ej var en öfverdådig reformator icke en fanatisk nedbrytare af allt gammalt; at han icke vil!e ur folkets tro utrota, tillika mec vidskepelsen, allt heligt., — Litet längre fram låter det ännu bjertnjupnare: Hvilken är då den upplysning, som desse frisinnade herrar åkalla? Vi vilja tro, att de ej gjort sig reda derför. De äro, tvifvelsutan, lyckliga makar ock fäder; de önska säkerligen att, när de förr eller sed: nare skola åter varda jord,, deras ben må multns dertill i fridlysta grifter. De kunna väl då icke anse vigselns, döpelsens, begrafningens kristliga ceremonier också böra, såsom föråldrade, afskaffis. Eller skola äfven dessa ceremonier blott derföre, att de äro sek. lergamla, hänföras till den fordna vidskepelsen? Fordrar ,vår tids framskridande upplysning, att det föl ilifstiden befästade äktenskapet förvandlas till lösaktiga tillfälliga det-går-an)-föresingar emellan man och qvinna; att de barn, som härefter i Sverige födas, icke upptagas i det kristna samfundet; att vördade och älskade anhörigas lik nedgräfvas, såsom döda husdjur, i närmaste skogsbackar? Alla de kyrkliga ceremonier, som gifva en högre helgd, än den yttre legalitetens, åt familjelifvets innerligaste och vigtigaste förhållanden, hafva ju samma grund i den religiösa folktron, som den, med dem likartad2, hvilken bekräftar sambandet mellan konung och folk. Ar nu denna folktro en art af vidskepelse, som tidsandan bör bekämpe,, hvarföre då icke göra kampen fullständig? Hvarföre då icke i allt söka ombilda det kristna svenska folket till ett folk af upplysto hedningar? Det vore dock konseqvent, det vore att taga ut steget på reformernas banan.n Hu! det är verkligen förskräckligt! Och allt detta framställes såsom likartadt med borttagandet af en eller annan ceremoni vid kröningen! Allvarsamt taladt: hvem bestrider väl att det kan ligga någonting både kärt och betydelsefullt i vissa ceremonier, och att om alla sådana borttagas, skulle till oc med sjelfva sällskapslifvets behag till en stor de! försvinna? Men deraf följer väl å andra sidan icke, att alla gamla bruk skola bibehållas, om än så orimliga. Och i det afseerdet vore det verkligen intressant att få veta a! Biet, hvad slags helighet det väl ligger i den der insmörjningen eller hvarifrån hemtas nödvändigten deraf, alt en prest skall påsälta kronan ar hen dertill blifvit serskildt af Gud utkorad ier vore det icke i sjelfva verket långt mer: oligt med vår nuvarande statsförfattning, Ox frambures af de fyra riksståndens talmän, ock dem samfäldt påsattes? Månne Svenska folke le anse akten derigerom mindre helgad? Bie! r visserligen på ett annat ställe hänvisat till sa verser ur gamla testamentet, profeten Sa els bok, för att styrka sin utsago; men först främst är icke Konungen i Sverge någor ekonung, och för det andra yttrar sig samme Tet Samuel äfven, på ett annat ställe, ganske rkt emot sjelfva Konunzgadömet, hvilket synes unna rätt väl gå i qviltning. Huru man än vänder den saken, så finner men således, att det här egentligen och nästan uteslutande är ett pre latintresse, som pläderas. ELLER