Aftonbladet – 22 augusti 1844, sida 2

— Hjelp, himmel, sjuk och sårad! och så fort hon kunde, öppnade hon ett litet trefligt rum. Här, gade hon till Gz:org, lägg henne varsamt på sängen, jag skall strax besörja om det nödvändiga; men då nu Georg aftog mattan, hvsruti hon varit höljd, studsade fru Märta tillbaka, då hon fick se den nattsvarta skepnaden. Fredrik, som märkte detta, sade till henne med sakta röst: o— Ver lugn, goda mor, hon är kristen, som du, och tillika den mest olyckliga och ötfvergifna på jorden; derföre blir du säkert för det arma barnet en huld sköterska. . — Men, min Gud, hvad ser jag, händer och fötter äro bundna! Ack, Herre trösta oss! det stackars barnet har varit i röfvarebänder. — I ännu värre, sade Fredrik; och nu skyndade de alla, att lösa banden, hvilket de förut i brådskan försammat. Christine uppslog nu med en lätt suck ögonen och sträckte de fria armarne mot sin räddare, Sedan Fredrik öfverlemnat flickan i en skicklig läkares vård, gick han att underrätta sin far om hvad som färefallit och tillsade G20rg att följa sig. ! Som ena löpeld hade det gerom hela huset framträngt till borgmästaren, att hr rådet hemkommit med tvenne negrer, hvaraf den ena, svårt sårad, nyss blifvit förbunden af fältskären. Anande någon olycka, gick den förre fram och åter i rummet, då hans son, med den gamle Brok och Georg inträdde. Den siste stadnade vid dörren, bugande sig djupt mot golfvet. Förvånad betraktade borgmästaren sonen, som stod framför honom, svettig och med blod på händerna. — Fader, begynte Fredrik, jag har upplefvat det rysvärdaste; mitt blod stelnar af fara för de illgerningar jag nyligen sett och hört. Men nödigt torde vara, att det tills vidare hålles bemligt, ehuru den heligaste pligt fordrar, att befria vår stad från tvenne missfoster, som förgifta dess luft.