Aftonbladet – 22 augusti 1844, sida 2

menande afsigten för superiets utrotande, hvari vi af bjertat instämma, än genomtänkt möjligheten och rätta medlen att hämma detta samhällsförderf. För oss vore det visserligen en ganska beqväm utväg att ställa oss in hos ett stor antal, genom instämmande i skriket om alla större bränneriers utrotande eller förqväfvande, medelst förbud eller en orättvist hög beskattning, och det så mycket lättare, som man kunde åberopa sig det misstag, som skedde vid sista riksdag, då de stora brännerierna blefvo gynnade, af okunnighet om den stora förändring och förbättring, som ångdistilleringen åstadkommit i tillverkningen; men vi skole nu som tillförene lika litet af lycksökeri hos de många, som hos de få, tillåta oss att frångå vår öfvertygelse. Det riktiga och enda, som kommer att bestå i längden, är nemligen i vår tanka, att små husbehofs-lyftpannor, t. ex. till 40 kannors rymd, må, likasom annan husbehofstillverkning, vara hvem som helst tillåtna utan beskattning; men att allt, som går derutöfver, skatta efter hvad som kan tillverkas, när fabriken är i gång, och rörelsen deremot lemnas till fri töflan, såsom hvarje annan fabrikshandtering.