Aftonbladet – 21 augusti 1844, sida 3

kildrade för folket fö!jlerne af pykterheten och de ör densamma stiftade föreningar, samt uppmanade ill trohet i de afiagda löftena. Folket här tröttnar uldrig att lyssna till talare, och den offentliga vä!taigheten har här en egen populär pregel af qvickhet; man ledsnar derföre sällan att afböra dylika tal. Man hade denna gången icke gjort mera för allmänt nöje, men det var början till en allmän folkfest. Förr hede man årligen firat denna dag medelst tillslutande af bodarne och magasinerne, samt genom predikniagar; i år deremot hade man — sannolikt dertill föranledd genom skildringen af de Tyska folkfesterna — valt en annan väg, än det enformiga, ödsliga helgdagsfirandet, hvilken vann mera sympathi hos folket — staden liknade en marknad. Framdeles skall man säkerligen gå ännu längre, och -utbilda folkfestens idee klarare, men dock på ett egendomligt Amerikanskt sätt, d. v. s. nyktert och förståndigt; ty på en sådan glädtighet, som råder vid våra fester i Tyskland, är här icke att täska. Utom d. 4 Juli, och Washingtons födelsedag, har man knappt en folkfest i Förenta Staterna. För första gången har man, efter 20 års förlopp, firat uppkomsten och de välsignelserika fö jderna af nykterhetsföreningarne, och dessa hafva nu blifvit en folkets sak. Det anses härlika skamligt som hos Oss, alt vara drinkare. En af de vigtigaste följderna af dessa sträfvanden ör rykterhetssaken är, att ett stort antal brännerier blifvit nedlagda, och man räknar nu knappt i Nya England lika många hundrade, som ran förr räknade .usende. Många bränvinsbrännare hafva med stora uppoffringar frivilligt afetått från dewta yrke; andra hafva gjort det af tvång, emedan de ej funnit afsättning för tillverkningen. Nykterhetsfesten aflopp utan minsta olyckshändelse. Motståndet emot saken her visserligen äfven bär varit lifligt, man men vågar icke ingripa störande i sällskapernes förbandlingar. Man såg sinnebilder af drinkare, flaskor och sönderslagna glas, omlindada med sorgflor, upphängda tvers öfver gatorna o. s. v. På Common fördes på bjul pumpar omkring, hvilka iskänkte vatten åt hvem som ville, och man täflade allmänt att begagna detta tillfälla att släcka törsten. Spirituosa funnos ej till salu; deremot ofantliga högar apelsiner; sodavatten och lemonade serverades i hvarje vrå; man skulle med dessa våtvaror hafva kunnat sätta hela fältet under vatten. Vädret var utomordentligen gynnande. Jag bör anmärke, att Tyskarne togo föga del i den Amerikanska festen. De kunna icke vara glada vid bara vatten, äfven då de ej äro drinkare. I det heia iro Tyskarce här i Amerika pyktra, och deras sällskapspöjen, hvilka Amerikanerne ej känna, förleda lem ej till omåttlighet. De tro sig ej behöfva ingå i nykterhetsföreniogar. En drintare kommer numera vär ingen väg, och snart skall detta vara fallet öfverlt i Förenta Staterna. I:ländarne äro de, som seast bänga fast vid bränvinet, och med dem hafva ykterhetsvännerne det svåraste arbetet. Äfven till årt kära fädernesland skall den härifrån utgångna igtningen sträcka sig, och jag är öfvertygad, att statsnakterne snart måste motarbeta bränvinspesten, såvida man ej vill låta bestialiteten segra ö:ver pyktereten. I rr