Aftonbladet – 20 augusti 1844, sida 2

Pastor Siudachs i det föregående omnämnde förklaring lyder som fö!jer: Högvälborne Hr Grefve och Öfverståthållare! I afseende på den af berr grefven och öfverståthållaren med mig den 8 dennes kommunicerade Stockholms stads M. V. Consistorii skrifvelse af d. 5 sistl. December, innefattande åtskillige punkter, hvaröfver upplysning och yttrande blivit af mig begärta, får jag äran följande andraga: Hvad först angår den öfverträdelse af gällande lag och författniagar, hvartill pastor Gottfried Monz, enligt konsistorii förmenande, skall hafva gjort sig skyldig dymedelst att, i härvarande katolska församling, hafva, utan lagliga betyg, upptagit målaremästaren Nilsson och sedermera i samma församling låtit bonom äktenskap ingå, så åligger det egentligen väl pastor Monz att öfver dessa omständigheter sig sjelf förklara, emedan jag, i egonskap af Vicarius Apostolicus härstädes, såsom rärmare utvisas af bilagde handling, icke är pligtig att med det specieila af själavården inom församlingen mig befatta i vidsträcktare mån; men som pastor Monz för närvarande icke vistas i Sverige och han förmodligen icke lärer, dere:t ban öfver ifrågavarande ärende komme ett sig förklara, derom kunna i hufvudsaken yttra något annat, än hvad jig, med kärnedom om vanlig praxis i dylika fall, kan vara i tillfil!e att upplysa; så får, hvad den mot pastor Morz anmärkte försummelsen angår, att utan lagliga b-tyg hafva upptagit målaremästaren N. i katolska församlingen, jag äran anföra; att en katolsk prest, enligt sin kyrkas lagar, icke kan eller får vägra någon att i samma kyrka upptagas, då han sig dertill anmäler, sedan presten förut gjort den sökande uppmärksam på föjderna al det steg han vill taga, på de hinder för en sådan öfvergång som lagarna i landet möjligen kunna deremot lägga och på de svårigheter, som af sökandens enskilta ställning, slägtförbållande eller annat dylikt, gezom inträdande i ett annat kyrkoförbund, kunna för honom inträffa. Alt pastor Monz sålunda förfarit, lider intet tvifvel, alldenstund både ban och Nilsson icke lära entett de här gällande lagar ligga i vägen för N:s upptsgande i katolka försarmlicgen, i följd af det skydd 46 Regeringsformen lemnar åt hvers och ens samvetsfrihet, hbvadan ock då N. inga vidare betänkligheter hade och han frambärdade i sin åstundan att i församlingen varda intagen, pastor Mosz dervid icke kunde hantla annorledes, än som skedde. Att pastor Monz vid åtalade tillfälle icke ansåg sig behöva eller kunde vara i behof att tillämpa föreskriften i den af Max. V. Consistorium åberopade 4691 års Kongl. förattnisg och Svenska kyrkolagen: stadgande i 45 kap. 49 8. skedde tydligtvis af det skäl, att, hvad besagde stadgar föreskrifva om bevis från den församling, hvarifrån ökanden flyttat, och om hans hinderslöshet tilläktenskap, icke angår eller kan tillämpas på andre personer än sådane, som flytta från en församling, socken eller pastorat inom den sveöska protestantiska kyrkan, till en annan församling, socken eller pastorat inom samma kyrkosamfund, hvilket icke var händelsen med Nilsson, som för sitt utträdande från all protestantisk kyrkogemenskap hvarken kunde begära eller erhålla attest till sådan flyttning från den för