Aftonbladet – 20 augusti 1844, sida 2

öfverståthållere-embetets skrifve!se trott sig finna grun-! dad anledning till den förmodan, att Kongl. öfverståthållare-ombetet visserligen icke för det närvararde funne sig kunna någon åtgärd mot pastor Studach vidtaga, vid det af honom uppgifoa förbå:lande, att han ej är för pastoralvården ansvarig, men att det! vore konsistorium obetaget att i pröfning af denna! förklaring ingå och i anledning deraf ytterligare på! ståenden framställa, så har konsistorium tagit den-! samma i öfvervägande; och cnär den på intet sätt !! lugnar, utan tvertom uppväcker nya farhågor af den för Lutherska kyrkan mest batäskliga beskaffennet, så! utbeder sig konsistorium att få ör desamma taga Kgl. l: öfverståthållare-embetets uppmärksamhet i något fulll E i I 1 l ständ:gare mån i anspråk. j Den lika oväntade, som märkvärdiga förk!aring af pastor Studach, att ban här utöfvar en apostolisk vikaries funktion, men att denna funktion, oaktadt innefattande överinseendet över katolska församlingens pastorala angelägenheter, icke är med ansvarighet för dessa angelägenheter förbunden, är det, som först påkallar den allvarligaste uppmärksamhet, emedan en sådan uppfattning af detta embete, en gång godkänd !: eller utan anmärkning lemnad, skulle leda till ingrepp !! i svenska kyrkans rättigheter, så vådliga, att någon gräns för farorna icke kan bestämmas. Enligt denna ! uppfattning skulle en katolsk prelat här vara lagligen ! anställd, som kunde till utvidgande af sin kyrka på ! vår kyrkas bekostnad vidtaga hvilka mått och steg han behagade, utan att derför kunna bindas till något lagligt ansvar. Han skulle utan kontroller, utan hinder, utan band, kunna göra proseiyter, kunna föranstalta om Lutherska barns uppfostran i katolska re-! ligionen, kunna utöfva hvilken inflytelse som helst, till romerska stolens förmån cch till undergräfvande: af Lutherska kyrkans bestånd, utan att lagens makt! ägde att deremot utsträcka sin h-jdande arm, emedan han icke berodde af svensk lag, utan af sin instruktion från Samfundet de propaganda Fide. Och på samma gång denne, med öfverinseende och obegränsad makt öfver härvarande katolska kyrkans angelägenheter utan ansvarsskyldighet utrustade prelat! bär utöfvade sin verksamhet, skulle han hafva rätt att på någon lägre katolsk prest, som det beror af honom att efter behof hit reqvirera eller härifrån dimittera, som är på den rörliga fot, att han befinner sig i dag här, i morgon i Tyskland, Frankrike, Italiea eller något annat katolskt land, hvälfva det legala ansveret för de ingrepp, de oagligheter, de oordningar, hvilka äro för mycket påfallanda, för att kunna undgå anmärkning. Han skulle kunna, sjelf osedd och ansvarsfri, utöfsa ledningen, den oafbrutna planmessiga ledningen af den propagandistiska verksamheter, under det tillfälliga, underordnade perscner, till hvilka ingen regress kan äga rum, emedan de redan lemnat Sverge, då sådan möjligen kommer i fråga, pjordes till skuldoffer inför lagen, hvilka bortskickades sedan de belastats med så mycken skuld, att en kollision med svenska lagarne började blifva oundviklig. I sanning, ett sådant apostoliskt vikariats följder skulle vara lika svåra att beräkna, som lotta tanken på dess tillvaro inneattar den uppenbaraste mot-ägelse mot de författningar, genom hvilka främmande religionsbekännares rättigheter i Sverge äro begränsade. Denna af pastor Studach framställda uppfattning af vikaric-embetet bärstädes är också lika py, som den är ovanlig. Pastor Studachs förordnande att vera vicarius apostolicus är icke och kan icke vara af annan beskaffenhet än det, som hans företrädare, pastor Gridaine, härstädes innehade, och denne ansvarade sjelf för församlingens pastoralvård och alla densamma vidkommande åtgärder. Han försökte eldrig att skjuta ansvaret på underordnade, tillfälliga medbjelpere. Vicarius apostolicus utnämnes visserligen af påfven, men stadfästes af konungen i sin egenskap af föreståndare för kato!ska svenska församligen, såsom af härhos il! afskrift vördsamt bifogade stadfästelse å pastor Gri-! daines vikariat år 1805, af Konung Gustaf IV Adolf, : upplyses. Såsom sådan är han, och ingen annan,l: följaktligen Konungen och landet ansvarig för hvadi som inom katolska församlingen sker, att landets lagar icke kränkas och vår församling cj får anledning till oro. Han är den person, till hvilken regress allena är att söka, om någon olaglighet af det inom bemälde församling tjenstgörande presterskapet begås, emedan ban öfver detta presterskap har kögsta öfverinseendet. Sina medbjelpare må han ställa till svars iaför sig för: deras åtgärder, likasom det må bero af honom att: tillåta dem utöfva pastoralvårdsdetaljer mer eller mindre på egen hand och i eget namn. Men Lutherska kyrkan kan icke i sina förbållanden till den katolska hålla sig till någon annan person än honom. Denra uppfattning af det apostoliska vikarie-embetet vågar konsistorium tro vara så sjelfklar, att den icke lärer kunna med ringaste rimlig grund motsägas. Det vore i sanning eljest svårt både att inse på hvad sätt den apostoliska vikarien, pastor Studach, skulle, i öfverensstämmelse med Kongl. öfverståthållare-embetets skrivelse den 43 Maj 1342, kunna vara den egentlige föreståndaren, för katolska församlingen, och att förstå hyartill detta vikariat i ett Lutherskt land i sjelfva verket skulle vara. Om vikarien är anställd, såsom orden i pastor Studachs fullmakt lyda, ne Svecis catholicis Spiritualia pröesidia desint, för att vara de katolska församlingsmedlemmarnes själasörjare och vaka öfver församlingens angelägenheter — så måste väl deraf klarligen följa, hvad cck aldrig förrän af pastor Studach varit försökt alt förneka, alt han, och icke hans tillfälliga medhjelpare, är skyldig att inför Sverge stå till svars, huru dessa angelägerheter, i förhållande till Svenska Lutherska kyrkan, handhafvas. E Kozs. kan förderskull icke göra afseende på de i, pastor Studachs förklaring försökta undflygter, utan yrkar, såsom förut, att ban må vara för de åtgärder, i spatsen för hvilka han är ställd, de må hafva bif vit i första hand vidtagna af hozom sjelf eller under hans inseendo af någon underordnad. Och det är i sådant afscende kons. mot korom anmärker flera olagligheter, hvilka, derest de icke å ena sidan strängt! beifras och å andra vinna tillbörlig rättelse för fram-l tiden, skola göra det för Lutherska presterskapet svårt, : om icke omöjligt, att med behörig noggrannhet hand-: bafva sin egea pastoralrård. Dessa olagligheter, å hvilka kons. får äran fästa öfverståtb.-embetets uppmärksamhet, äro i det diskus sionsprotokoll, hvilket vördsarst bifogas, närmare ut-. ade; och får konsistorium derföre till detsamma fra Ån vs annes. TS hARetta förgamlingemed I.