Aftonbladet – 19 augusti 1844, sida 2

lang måtte framträda, som ägde en Bulls rika fantasi, mildrad och renad af en Prumes klassiska hållning. Bland de violinspelare, :som härstädes uppträdt, anse vi herr Hauser komma detta ideal närmast: visserligen upphbinner han de nämnde konstnärerna ej fullkomligt uti de företräden, som serskildt karakteriserade hvar och en af dem, men deremot samlar han dessa spridda drag och bildar deraf ett harmoniskt helt, hvilket vi icke hos någon af hans föregångare funnit i lika grad af fullkomlighet. I herr Hausers konstnärskap finna vi, så väl i afseende på komposition som exekution, ingen sida utbildad på den andras bekostnad; dess hufvudegenskap är en symmetrisk likformighet, en enhet i mångfalden, som isynnerhet bos en så ung konstnär är ganska säll synt. Hans föredrag återger uttrycken af kraf och behsg, passion och lugn, humor och elegik med nästan lika sanning och utan tvära afbrott dock tyckes han med synnerlig förkärlek-omfatts det elegiska, likasom det patetiska synes jemfö relsevis äga minsta intresset för honom. Denna universella riktning af herr Hausers talang förutsätter äfven en tillräcklig musikalisk in. telligens hos honom att icke låta den fatla til det vanliga virtuos-charlataneriet, som gör det mekaniska till hufvudsak: eburu hans teknik är i hög grad utmärkt, använder han den dock ej såsom ändamål, utan som medel till sannt artistiska sylten, och endast högst sällan utvecklar han den med bufvudafsizt att lysa dermed. Hvad herr Hausers tekniska förmåga i öfrigt beträffar, så är hans stråkföring förträfflig, bans staccato, arco saltando, arpeggio utmärka sig genom en ovanlig lätthet och piecision, hans ton är kärnfull och likväl mjuk samt af stor mångfald i nyanser, hans intonation ytterst ren. Af en konsertist med sådane egenskaper kunde man således vänta en rikhbaltig repertoir; dette var den visserligen äfven, dock saknade man der dessa namn, som för hvarje vän af det gedignarc violinspelet äro så välkomna i konsertprogrammerna: af Spohr, Rode eller Violti förekom ingenting! — Herr Hausers första numrer var Beriots 3:dje konsert, E moll (första satsen). Det inledande tuttipartiet i denna sats är intressant och karakteristiskt; soli sakna väl ej enskilda vackra partier, men innehålla äfven flera fadäsier och utgöra icke, såsom sig torde, en konseqvent utveckling af tuttyis motiver. Herr Hauser åter. gaf imedlertid sitt parti ej allenast med en be undransvärd smak och färdighet, utan äfven med en väl genomförd karakteristik, hvilken gaf pjesen en sammanhålningz, som den icke alltid ägde i sig sjelf; de svåra kromatiska terzoch sextpassagerna, som förekomma i denna sats, wu förde ban med en renhet, som ej lemnade något öfrig! att önska. Adagio religioso af Ole Bull, Hr H:s andra rum. mer, är en storartad, patetisk kumpo:itior. Kon sertgifvaren ådagalade här å nyo sin mångsidig: uppfattningsförmåga genom det allvar, den djup: känsla, hvarmed han föredro3 denna pjes. Dock uppnådde han icke fullt det storartade, tragisks pathos, hvirmed toasättaren sjel! återgaf sitt verk eburu vi vilja påminna oss, att Bull ej atluidlyc kades gifva de svårare passagerna lika rent, som Hr Hauser. Hr Hausers Siciliano skildrar en sydjöndsk som. marnatt i hela dess romantiska behag. Än locka oss en klagande näktergal — in albrytas vår: drömmar af ett bacchantiskt jubel — än åte lyssna vi till vignerolans okonstlsde toner -— och det hela qvarlemrar detta behaglisa intryck, son ett poetiskt tänkt verk aldrig underlåter alt frarcbringa. Förf. har dock ingalunda glömt att förs sitt verk med effektulla passager, men de är på ett så passande sätt anbragte, att totaliptrycket ej störes deraf. — Utförandet svarade willall delar mot kompositionen. Ernsts Cirneval de Venise var konsertgifvaren sista nummer. Vi ha förut hört detta burlesks stycke af Hr Ghys, och ehuru han visserlizen ut förde det med stor skicklighet, anse vi honom dock i detta fall öfverträff.s af Hr Hauser: den nes humöer var, om än mindre pikant, dock mer: fin och gratiös; dessutom utförde hin svårighe terna med mera lätthet, hvarigenom den komisk: effekten vavn en betydlig relie. Utom 2:ne ouvertyrer af Andress Romberg exequerades en fantasi af Thalberg fr pi2no, ör ver motiver ur Hugenotternz, utaf M:le Ebelin( med berömvärd fördighet och framförallt vacker touche och musikaliskt uttryck, då nemligen ni gon id förekom, som medgaf detta, hvilket: denna usla komposition tyvärr ej ofta intröffsde Hr Möller utförde en polonaise för kontraba med orkester-ackompanjemang. Vi tyckte oss: mångas blickar läsa en viss farhåga för utgången, då Hr M. framträdde med den brummande jetten vic bander. Dock visade snart de ljufliga flageolett-to nerna, alt He M. ej utan framgång arbetat på iämjandet af denne orkesterns Golatb. — Fö öfrigt skulle vi önskat Hr M. något mera fasthe och stadga i högra handen; den venstra var oklan derlig. Den första konserten, som gifves af en frem mande konstnär, är vanligen endast att bhbetrakt: