Aftonbladet – 19 augusti 1844, sida 2

EERR HAUSERS SOIREE. Om man i minnet återkallar de utmärktare violinvirtuoser, som på sednare tider besökt Sverige, så finner man, med förbiseende af tillfälliga nyanser, tvenne hufvudsakliga riktningar, nemlizen den strängt metodiska, som oftare utgår från ett regelmessigt skolsystem än från en sjelfständig musikalisk natur — och den friare, individuella, hvilkea närmast grundar sig på en egendomligare konstnärskallelse, Och merendels sjel väljer sin väg. Den förr2, mera objektiv, närmar sig den klassiska, den sednare, oftast subjektiv, den romantiska, moderna karakteren. Man skulle måhända kunna betrakta Prume och Ole Bull såsom representanter för dessa båda konstnärsfraktioner: hos den förre funno vi en strängt korrekt, i sig sjelf afstuten styl, dock saknade vi här en sjelfständig ande, egendomligt lif; den sednare utvecklade en hänförande eld, en imponeranda energi, ehuru dessa egenskaper blou till en viss grad förmådde försona med det excentriska sjelisvåld, den formlöshet, som ofta var alltför märkbar uti bans style Sedan vi hört dessa båda konstnärer, önskade vi, att en taAE Se RR AL Tara Na a ÄR rn Tr SARA IS sk sla dl SN RTR