Aftonbladet – 17 augusti 1844, sida 2

välstånd, då ödet fordrade ett offer. Mistriss Fowers helsa hade varit i aftagande allt sedan hon tlemnade Eogland, de skickligaste läkare kunde ingenting uträtta och bon återsåg icke mer sitt fädernesland. Den lilla Betty blef nu föremålet för sir Fowers hela omsorg. Med obeskriflig ömhet fästade han sig vid barnet, men denna allt för iångt drifoa känsla gaf näring åt alla de fel, som sedermera hos henne utvecklade sig. Iagen vågade nalkas hans afgud, utan i djupaste undergifvenhet; så blef hon stolt och befallande, och de arma Negrerne kände icke något grymmare plågoris än sin herres dotter. Den fullvuxna flickan fick, ehuru modren naturen sparsamt utrustat henne med bebag, likväl flera friare, som sökte hennes hand och framför allt hennes guld; men oerfaren, som hon var, visade hon sig allt för mycket i sin naturliga skepnad, så att några aktningsvärda männer droso sig tillbaka. Då hon ändtligen började inse, att det icke på detta sätt skulle Jyckas att böja en man under det ljufva oket och hon derföre i sällskaper sökte dölja sina oseder, var det för sent; tusende rykten voro i omlopp, som icke mera stodo att undertrycka. Det ena året försvann efter det andra och miss Betiy hsde hunnit till det stadium, för hvilket hvarje flicka ängsligt bortvänder sig; hon var nära tjugofem år och utom någon kärlekshande med älventyrare och lycksökare, utan rang och förmögenhet, hvilka gerna, genom hennes hand I velat öppna sig vägen till Fortunes tempel, va hon nu mera utan friare. Då fattade bon ha stigt det beslut att förmå sin far återvända tilljEu ropa, der hon vore okänd, och boppades finua er make, sådan hon önskade Hennes far var