Aftonbladet – 14 augusti 1844, sida 2

mandie. —Lsörna Zår följande insända uposats angående represenfations-statistiken lemnar Redaktionen med nöje plats i bladet, och vill endast på förhand göra den erinran, att Ridaktionen har stora skäl att betvifla riktigheten af de statistiska uppgifter, hvilka motståndarne till representationsförslaget börjat producera, och dem insändaren tegit till utgångspunkt för sina reflexioner. Reflexioner vid representations-statistiken. Med sist ankomne JM af A tonbladet följde en anonym skrift, kallad: Nya Vallagenr, tillämpad i afseende pi rösternes afgivande för allmoge och mindre hemmansegare å ena, samt Adel och ståndspersoner ä andra sidan, En dervid fogad tabell uppger, att i Nyköpings län ega adel och ståndspersoner jord för ett l:xeringsvärde af 10,544,000 Rdr, för hvilka de ej sku!le erhålla flera röster än allenast 825, hvaremot allmogen, för ett taxeringsvärde af blott 3 725,000 Rdr skulle få 24111, röster. I Örebro län skulie adel och ståndspersoner för elt taxeringsvärde af 7,671,000 Rdr erhålla blott 396 röster, men 2llmozen för endast 9,340,000 Rårs taxerinzssvärde 3,707 röster, 0. S. v. Af denna olkhet suter författaren, som hvaroken vill uppträda för eller emo: principen af allmänna val, att dessa imediertid äro otilämplige, sådanse vallagen dem nu bestämmer. Om författaren besinnat, att adel och ståndspersoaer nu ega alldeles ingen röst för taxeringsvärdet, huru stort det än vara må, emedan adelsmannen röstar för det att han är caput, om ock han för öfrigt eger intet, och ståndspersonerne, äfvensom all den adel, som ej är caput, har alldeles ingen röst, borde han ha funnit, att, på Böondeståndets bekostaad, ej kuonat inrymmas orepresenterade adelsoch ståndspersoner ett större röstförhållande, än nya vallagen föreslår. (Genom ståndsprincipens och Prestesamt Borgareståndens afgående, och genom den rösträtt, som beviljas för sysslor och embeten samt inkomst, inrymmes adel och ståndspersoner tiliräcklist antal röster. De stora possessionerne bli med tiden kluine, så att röstantalet för dem tilltager. En stor. del st de större egendomarne äro så graverade med inteckningar och tysta förmånsrätter, att deras egare i sjelfva verket äro det endast till namnet. De smärre hemmanen böra, både af dessa orsaker och i enseende till flera andra, hafva större röstantal, såsom med afseende å den ojemniörligt större mängd jordbrukande medborgare, som inuehafva dem; att dessa medborgare med egna händer kultivera sina hemman, då deremot de stora possessionerne ingalunda arbetas af de rika possessionaterne sjelfve, utan skötas och odlas just af de mindre hemmansegarnes medbröder, söner och yrkesfränder, hvilka böra representeras af dessa samma mindre hemmansegare, men för ingen del blott af de stora possessionaterne, af hvilka en del representerar skuldsättningen och krediten, en annan del penningen och rikedomen, hvilka nog hjelpa sig fram, utan behof af synnerligen många rö ster. Härtill kommer, att rösträttigbeten verkar egentligen endast på valet ef elektorer; och det är en erfarenhet, så gammal som historien, att det lägre folkets medlemmar, om än oskicklige att sjelfve representera, ega en högst lycklig gåfva att veta göra goda val och aldrig välja någon, som icke gjort sig känd för en af de bästa, man kan väja Den som icke har snnat emot vallagen alt anmärka, än alt den icke gifver de stora possessionaterne nog stor makt att representora, vare sig kreditprinzeriet euer rikedomen, och att öfverrösta hela den arbetande och egentligen jordbrukande delen af nationen, hen kan gerna spara sina ensidiga tabeller och tillämpningar; ty fiåga är icke hvilka, som skola vara penn ngens och jordagodsens målsmän, utan hvilka, som skola vera svenska folkets representanter. — Och sammenhåller man possessionaternes antal, å ena sidan, med de mindre hemmansbrukarnes, samt bela den delen af dessa, som sköter de förstnåmndes egendomar, å endra sidan, är säkert att vallagen tillägger possessionaterne flera röster, och 2llmogen färre, än hvardera af dessa klasser skulle tillkomma, om deras medlemmer skulle rösta per capita. Hvad författaren af ifrågavsrsnde skrift ordat om bondens kunskapsgebit och att, om nu genom ndet i vallagen föreslegna töstningssält fo krepresentationen komme rästan uteslutande i all,mogens händer, så skulle ju ock bonden blifva den, som derom ständigt borde fälla det afgörande omdömet, och sålunda leda hela den lagstiftande, alla samhällsangelägenheter omfattande verksamhet inom staten, hvartill hans insigter åtmin