Aftonbladet – 9 augusti 1844, sida 2

böra och kunna till statsintrad i penningar förvandlas, äro, enligt det ofvananförde, den egentliga grundskatten, bestående uti: Ordinarie räntan, efter 18414 årsrikshufvudbok, utom afkortningar utgörande . Rdr 2,532,500. ÅAfradsspanmålen, dito .. 320,800. Kronotionden, dito .... —822,800. 776100. samt Roteringsoch rustningsskyldigheten, som efter afdrag för soldat-, ryttareoch båtsmanstorp, samt hästars föda och skötsel, äfvensom af rustningsaugmentsräntorna, hvilka direkt med staten böra liqvideras, och dessutom innefattas under ordinarie räntan, men med inbegrepp af bästevakansafgiften vid afsutna kavalleriet, torde kunna beräknas till minst . . . . . 4,500,000. Summa Bko Rår 35,276,100. Efter en sådan hela den allmänna grundskatltens förvandling till penningcafgift, och efter införande al den enhet i beskattningssystemet, att denna skatt blifver af bevillningsnatur, inträdde först möjligheten att grundligt tänka på afbjelpandet af den stora olägenhet, som härflyter från skattens ojemna fördelning. Att företaga en jemkning deruti, till omtaxering och repartition efter hemmanens godhet, blefve högst vidlyfligt och ännu svårare, än den länge bearbetade rotejemkningen; äfvensom detta skulle för somliga hemman leda till ökad tunga och, såsom förut är nämndt, ingripa i eganderätten. Att på en gång öfverkorsa grundskatten och genast söka statens ersättning i andra direkta pålagor, af hvilka naturligtvis joråbruket äfven fingo sin del, skulle också för eganderätten blifva till men. Någon annan lämplig utväg att afbjelpa det onda synes således ej ges, än att långsamt låta denna skatt försvinna, hvarefter de mot densamma svarande statsbehofven kuade fyllas dels med ny bevillniog och dels med vunna tillökningar i de extra ordinarie statsinkomsterna af tullen, kartan och bränvinet, hvilkas sammanlagda bruttobelopp har utgjort 2,230,000 Rdr år 4821 och 5,000,000 Rdr år 1844. Man har ansett att egarne till de beskattade hemmanen stå i skuld till kronan för den af henne afstådda eganderätten, och att grundskatten, i följd deraf, är ctt slags perpetuelt arrende. Detta är visserligen ej så alldeles riktigt, ty en stor del af denna skatt har tillkommit genom bevillningar. Men låt så vara. Det är ju ändå ej obilligt, att jordegaremn härifrån får köpa sig fri genom någon tids betalning af ränta och amortering; och någon rubbning i de allmänna skatteförhållanderna är, åtminstone för den närvarande tiden, ej gjord. Antagom, att den kapitalsku!d, som på detta sätt för ett hemman anses amorteras, är sexton gånger större än dess grundskatt: det vill säga, att dea skulle deraf utgöra något mer än sex procent. Således, då skatten är 400 Rår, skulle kapitalskulden vara 4600 Rdr. Om jemna sex procent härå, eller 96 Rdr årligen betalas, och deraf beräknas ränta till 4 procent å hvad som år från år återstår, samt det öfriga amorterar kapitalet, för första året med 2 procent och sedan i stigande progression, är amorteringen på 28 år fullbordad. En årlig, med vilkor af upphörande efter 28 års tid, gjord betalning kan anses lika med afbetalning å vanligt fastighetslån och således böra öka hemmanets värde med ett balopp, som svarar emot primitiva skuldsumman. För detta värde bör då egaren, likasom för det öfriga taxeringsvärdet å hemmanet, erlägga bevillning, efter nu gällande tariff, med 2 Rdr på 41000 eller för 4690 Rdrs värde 3 Rdr 9 sk. 7 rst., att, sammanlagd med den öfriga egande-rätts-bevillningen, fortfara så länge den antagna bevillningsgrunden är oförändrad, och sedan, i öfverensstämmelse med en ny antagen grund, utgå. Sammanlägges sistberörda afgiit med den omförmälda grundskattslösen, uppkommer summan af 99 Rdr9 sk. 7 rst. lika med hela grundskatten på ; procent nära; hvilken procent, på det hela utgörande omkring 42,000 Rdr, kunde, utan känning för statsverket, efterskänkas. I följd bäraf föreslås, alt af den för ett hemman i penningar uträknade allmänna grundskatten 96,00 såsom grundskattslösen erlägges till staten i 98 år, hvarefter den upphör, och att med ett belopp af 46 gånger hela grundskalten ökas hemmanets lexeringsvärde, hvaraf bevillning i vanlig ordning bör utgöras. Do kronohemman, å hvilka besittningsrätten ej är till erskilda genom arrenden upplåten, uten a; i stadgad ordning antagne. kronoåboer innehafvas, böra naturligtvis äfven inbegripas i den föreslagna grundskattsamorteringer. För dessa hemman kan, med nigot skäl, berörda skatt anses hafva tillkommit såsom ett perpetuelt arrende. Således, då skatten en gång genom amorteringen upphört, och på det hemmanen åt dåvarande åboer ej må för intet bortskänkas, bör någon, emot den förut vanliga skallelöseskallingen svarande, skatt på hemmanen qvarstå, dock med rättighet för åboerne att derifrån köpa sig fria och med detsamma vinna eganderätt till hemmanen. I öfverensstämmelse med hvad hittills egt rum, bör sådan eganderälttslösen bestämmas till lio gånger den summa, som i ränta och amortering å grundskatten årligen betalas. För ett hemman, hvars grundskatt primitivt varit 400 Rdr, skulle således denna lösen blitva 960 Rdr. Det bör stå åboen fritt att, när som helst, betala den. Har han ej gjort det vid grundskattsamoteringens siut, böra 4 procent af löseskillingen, eller 38 Rdr 19 sk. 2 rst. för hvarje 400 Rdr i primitiv grundsskatt, under namn af kronohemmansafgift, af åboen fortfarande erläggas, intill dess lösningen eger rum. Efter tillägg till taxeringsvärdet af dea ofvan föreslagna, mot grund!skattslösen svarande, förhöjning, bli:ver detta värde för samtliga bemmanens förmåner och skyldigheter en mycket säkrare måttstock, än det så kallade hemmantalet, hvilket, lika med grundskatten högst ojemuat fördeladt, borde helt och hållet afskaffas. Emot en enkel taxerings-längd öfver hemmansvärdet kunde då utbytas hela det vidlyftiga och invecklade, med oriktigheter behäftade, jordeboksverket. Å denna motion anhåller jag i ödmjukhet om remiss till Rikets Högloflige Ständers Stats-utskott. P7 VES ) Sedan detta skrefe, har Statstidningen 24 279 för d. G Aug. 1844, tiillkännsgifvit, att Kosgl. Maj: fattat nådigt beslut angående en förändrad regterivg af skjutsen vid gästgivaregårdarne. ERE rens EFTERDYNINGAR I DET VÄLLOFL. BORGAREAmnminnTET TETER Nic ACCARPA AM FRÅ