Aftonbladet – 5 augusti 1844, sida 3

AA SEEN AR MMA PURI VYCE, ALL UDECLIDBUU tillerkänna hofrätterna tillökade anslag och om rätt tidspunkten derföre nu är för banden. Hofrättern tlröra sig inom tunga, stela och öfveråriga former. D f,bafva en arbetsordning, hvars olärplighet ligger fö en dag. Den offentliga läsningen mördar tiden. F ledamöter besitta nog uppfattningsförmåga att kunn vända sig densamma till nytta. De åter, hvilka eg Iden, vä!ja gerna en genare utväg, för att inhemta er a I forderlig kännedom af de mål, som af deras pröfnin, -läro beroende. Läsningens ändamål går således merendels förlorad Den fördel man derigenom afsett, står icke att viana då konflikten af opinanternas stridiga meningar van ligtvis uteblifver. I en motion, afgifven redan fö tio år sedan eller vid 4834 års riksmöte, har jag på kallat uppmärksamhet på hofrätternas arbetsordnin; och ådagalagt behofvet af en förändring deruti. Ja hänvisar till densamma, för att mera fullständigt ö? , vertyga om ämnets vigt. Under den flydda tiden ha intet blifvit tillsjordt för arbetssättets förenkling, mer v klagan öfver tillvexande göromål deremot städse före ; kommit. Der nödiga förbättringar icke kunna till ) hAT I MM nm MM LINE ev vägabringas utan Statsutskottets mellankomst, så mi det också vara tidåtet att vädja dertill. Fäster Utskottet på det anmälta förhållandet med rikets hofrätter ett förtjent afssende, så skall utskottet, i följd ai Kongl. Maj:ts propositioa i deana del antingen föreslå Rikets Ständer, att för närvarande icke bifalls -lifrågasatta nya anslag, eller ock tillstyrka arfvoder thellre än löner. Afven andra omständigheter böra I härvid tagas i betraktande. Rikets Ständer hafva snar fatt förvänta krimina!-lagförslaget. Fö!jer sedan er gång nya civil-lagea, så blir icke osannolikt fråga om Ieya hofrätters danelse. I sådant fall komma naturligtvis da gamla öfverdomstolarne att inskränkas. Ju mindre embetsmannapersonal de sednare då hafva att öfverandtvarda indragningsstaten, desto bättre för statsverket. Obemät bör icke lemnas, att Kong!. Maj:t förklarat sig vilja reformera de administrativa embetsverken. Denna reform torde utan synnerlig svårighet kunna utsträckas äfven till rikets hofrätter. De sednare hafva vid riksdagarne icke sällan hafi företrädet framför de förra. Juristerne hafva förut både inom Adelsoch Borgareståndet ofta baft betydande röster, och männen af yrket äro kanska de, hvilka med mästa framgång sätta sig emot de förbättringar, som tiden och omständigheterna, äfven inom de juridiska embetsverkep, påkalla. Tredje hufvudtiteln har Kongl. Maj:t låtit till oförändradt belopp utföra. Då andra Europeiska makter, med ojemförligt större tillgångar, under sednare åren gjort så betydliga inskränkningar i sina diplomatiska beskickningar, så bör ett dylikt exempel icke gå förloradt för ett så fattigt land som Sverge. Det synes tillhöra statsutskottet, att sin åsigt härom uttala, jamte uttryck af sin förhoppning, att utrikesdepartementet i möjligaste måtto undviker kostsamma extra ordinära ambassader. Då den Kongl. propositionen i förbigående omförmält den, sedan sista riksmötet, så ryktbar vordna kabinettskassan, anser jag mig böra erinra, att denna benämning icke ursprungligen tillhör Svenska statsverket och att kabinettskassan knappt nog kan betraktas fåsom en till statsverket hörande parasitvext. Hugkomsteroe af allt det obehag och alla de bittra riksdagsstrider, som kabinettskassan vållat, böra nu, så mycket ske kan, utplånas. Grannlagenheten både mot Regeringen och Rikets Ständer bjuder, att besagde kassa, i stället för att vidare göras till föremå för motioner och framställningar, varder med allo nedmyllad. Uppå fjerde hufvudtiteln har Kongl. Mai:t föreslagit en till 94,000 Rdr uppgående ständig tillökning i ärliga utgifterna. Härvid skulle måhända i allmänhet böra erinras, att, då, enligt Kongl. Maj:ts tillkännagifvande för Rikets Ständer, försvarsverkets förbättring i sin helhet innan kort är att emotse, borde en tillökning å fjerde hufvudtitelns ständiga utgifter, utan svårighet kunna, under öfvergångstiden, undvikas. Det enklaste förstånd inser lätt, at hvad man i första rummet kar med fog begära af den med försvarsyverket föreståerde reformen, vore, ett till rikets vidsträckta, öppna och lätt tillgängliga kuster lämpadt försvar, organiseradt ungefår i samma anda som det Norska krigsförsvaret. Minnet af sköflingarne på Svenska kusterna, för ett och ett fjerdedels sekel sedan, bör så mycket lifligare föresväfva reformatörerne, som det nu, medelst begagnandoe af ångfartyg, är vida lättare för en fiende än dä, att öfverrumpla med brand och plundring. För att nu kusna åstadkomma det, som är försvarsverkets viatigaste behof, synas ioskränk. ningar böra i tid förberedas i alla de delar, der försvarsverket hitintills varit, om icke olämpligt, dock sträckt utöfver den af förändrade politiska förhållanden bestämda gräns. Hit må med skäl främst räknas kavalleriet, som af våra vapen icke allenast är det Kostsammaste, utan ock, då anfallskrig icke ifrågakomma, lättast att umbära. FTill denna erinran föranledes jag af det i den Koagl. propositionen, för Hifregementets beridsa korpser och Jemtlands hästjägare fordrade tillökta anslag. Svårt är att fatta, hvarför under nuvarande politiska ställning till Norrige, den sistvämnde korpsen ens kommer i fråga att bibehållas. Dock, jag har icke ör afsigt, att nu ingå i detaljer, och återtager således den allmänna frågan. Det låter väl i förstone som en paradox, att försvarsverket i visst afseende hänger Lillsammans med representationssättet, men påståendet derom kan dock lätt försvaras. Derföre awvt vissa korpser finnas, vid hvilka officersplatserna, snart sagdt ateslutande, besättas med män utur en af de medborgareklasser, som i närvarande representation innehar jerdedelen, derföre vållar också försvarsverket i dess nuvarande form, ett bland de betydande hindren för representationens ombildning. Riket: säkerhet mot jttre fisnder bör dock icke taga någon kast, privile-:. sierad eller oprivilegierad, företrädesvis i anspråk,!dc itan fastmer grunda sig på ett allmänt nationalför-s var. Dit måtte väl det 4812 antagna bevärlagssy-iy temet hafva syftat, om eljest detsamma afsett något j innat än det stundens behof, som förmantes uppkomna af det besagde år omfattade politiska förbundet. !n Medgifves vu detta, så borde väl också kunna för-A fäntas, att försvars-verkets förespeglade ombildning i omme att jamte en fullständigare organisation af be-id Vv D r m—be mm m sh kad 3 KK färingsmanskapet, medföra en successiv indragning af tminstone en större del värfvade, och statsbudgeten årdt betungande korpser. Det är Stats-utskottets jåde rättighet och mnligt. att härom has Pagaringan In