Aftonbladet – 2 augusti 1844, sida 2

berrskar denna jemmerliga tidsålder, att dins bättre egenskaper hållas fängslade af det allmänns begäret efter njutning, att det yngre slägtet, a sina anors högsinnthet och tapperhet, icke eger något mera i behåll än mod att slösa. Hvarfö vakade jag icke bättre öfver dig? Hvarför upp bjöd jag icke all den kärlek, som mitt bjerta eger för dig, för att hindra dig från den dårskap dv nu begått? I denna tid, då personlig förtjens! icke göres af nöden, då mäktiga förbindelser, in: flytande, rikedom och ynnest förmå allt, är fat tigdomen den mest tryckande, den ensamt oförbätterliga olyckan. Och du har gjort dig fattig. . så utfattig, att du skall hehöfva låna din arrendators häst, för att kunna färdas från slottet till den närmaste stad. Baronen rördes af den smärta, som dikterade denna oroväckande skildring. — Ni ölverdrifver, min mor, sade han; ni ötverdrifver ända till fara för att derigenom stört: er sjell i ett haf af sorg och fruktan. Behöfver jag upprepa för er, att vi, äfven utan att tala om våra egendomar, tillhöra de rike äfven i Paris! I fall våra bankaktier äro osäkra, skall nog hen Tissot i rätter til rädda vår egendom. Inkom. sten af de egendomar jag bortskänkt är i alla fal så ringa, att j:g icke fäster stor vigt dervid. — Du irrar dig, Hektor. Gifve Gud, att jag kunde hjelpa dig; men denna biljett från Aurors Fissot må öfvertyga dig, huru illa det förhåller sig med bankangelägenheterna. Jag har satt mig förbindelse med mamsell Tissot och af henne yrhållit följande svår: Er herr sons fullmakt, krifver hon, så väl som hans aktier, äro i min aders händer, och han har in!emnat dem till in