Aftonbladet – 31 juli 1844, sida 2

ee ngr Unyumeset AR a —— mina steg. Men nu vill jag endast underkasta mig en ädlare herrskare, kärleken. — Hvad skola vi nu göra upp för planer? Skola vi qvarblifva i Paris eller fara på landet? Sko!a vi resa, eller dölja vår Iycka i en stilla enslighet? — Hvarthän du förer mig, vill jag följa; endast en sak beder jag dig om: låt oss resa från Paris! . — Så fort jag ställt mina angelägenheter i ordning, för att välja en annan vistelseort, skola vi bryta upp. — Dröjer det länge? Jag fruktar staden och dess intriger. Jag har blifvit skygg som ett barn. — Blott några få affärer hinna att uträttas, är jag färdig att följa dig. — Skynda dig, skynda. Gif någon säker person i uppdrag att uträtta dina affärer och låt oss skiljas från dessa murar, — Jag skall tänka efter huru jag skall kunna uträtta ditt uppdrag. — Gör det straxt, i detta ögonblick, min vän. Jag vill endast släppa dig från min sida, om jag är säker att snart ce dig åter der. Vi kunn: dessutom endast för en kort stund tillhöra hvar: andra, emedan flere personer anmält, att de pi förmiddagen önska träffa mig. Begagna denna dag, för att frigöra dig från dina affärer här i Paris och jag skall med förtjusning emottaga den un derrättelsen, alt vi kunna stiga i Vagnen, som skall föra oss härifrån. Den ifver hvarmed Constance manade honom till. skyndsamhet förekom honom sällsam. Men det var kärlekens ifver. Hon gaf, ehuru tvekan