Aftonbladet – 31 juli 1844, sida 1

AE TRE SR ET EE RT RET RT SATTE KET STSSS alen till representanter i Borgareoch Bondetånden hvila Nu deremot, sedan riksdagen hunit blifva konstituerad, är det också klart, att egeringen äfven är i tillfälle att bedöma allnänna tänkesättet i denna fråga, och det är då (ven Regeringens pligt, att icke längre dölja detamma för folket. Ju mera starkt partierna uppräda emot hvarandra, å ena sidan refermens, unlerstödd af Borgareoch Bondestånden, samt af on ej obetydlig minoritet hos Adein och Prester12, samt å den andra reaktionens eller ståndsoch privilegii-intressenas, representerade af de byråkratiska och biskopliga majoriteterna ho: Adeln och Presterna: ju häftigare och obotligare spänningen blir melian de båda meningarna, desto mera komma landets ögon att riktas på regerinsen; desto större blir dess åliggande ait äfven taga ilt parti; så mycket hellre, som just detta komner att gifva det första stora utslaget åt hvilkenera sidan systemet lutar. Ty dei är alitid godt och väl med den beprisade neutraliteten; men hvar och en vet att detta är en kinkig sak, och vi befara, att det i längden skulle blifva svårt för regeringen att uthålla med att anses neutral, medan en stor del af dess förtroendeembetsmän och hofvet upptäda såsom häftiga partisaner å ena sidan. Skalle nu, vid ett sådant sakernas skick, Reseringen möjligen finna, att bebofvet af en reform verkligen börjar. visa sig allvarsam, och skulle hop för sin del inse, att det verkligen vore bätire, att få det nu hvilande förslaget, antaget samt sedan föreslå nödiga modifikationer deri, än att lemna representationen i det förbistrade skick, hvari den redan börjat blifva försatt genom några sjelfkära och : herrsklystna kör-hufvudet-i-väggen-ledamöters förfarande, så vore också ingenting enklare, än att få svårigheten afbjelpt och reformen bragt till en lycklig utgång, utan allt fysiskt våld. Dertill b:höfdes nemligen ingenting annat, än att Regeringen kallade till sig sina förtroendeembetsmän, såsom presidenter; landshöfdingar, rezgementschefer ms; m:; och helt fogligt sade till dem; Regeriagen har velat låta allmänna tänkesättet fritt uttala sig och ser nu, att det är tid att låta reformen gå fram; och då Regeringen vill detta, räknar hon äfven påsatt J måsten vilja det. Om, säga vi, Regeringen endast på ett sådant sätt förtroligt talade med de stolte herrarne, så äre vi förvissade, att hela saken inom några veckor skulle gå igenom på Riddarhuset uian all svårighet; och likaSikert är, att biskoparno skulle villigt fogt sig, tilloch med i trots af det dundrande mötständet i primatens helsningstat. Man skall måhända föreställa sig, alt detta strider !emöt den förut af Aftonbladet hyllade grundsatsen 2f öfvertygelsens frihet och skulle innebära en befalininz att votera för uniormen. Detia är likväl ett misstag; här är ej fråga om andra än dem, som äro Regeringens omedelbara organor och högste embetsmän och således utgöra, så alt säga, en del af Regeringen sjelf; och det är ju fullkomligt ealigt med hela den sidans alltid förkunnade åsigter, att desse embetsmän hafva till sin ovilkorliga skyldighet, att tinka och handla lika med Regeringen. Att deremot tala om, att Regeringen är neutral, medan t. ex. ett par landshböfdingar, en president eller nåson af Konungens utländska ministrar uppträda såsom partichefer, bär sig omöjligt. : : Mod ett ord, det lönar icke mödan att längre lölja för sig, att hela den stora frågan ligger i Reseringens hand, och det är till Regeringen som nationen numera bar alt vända sig om utslag i saken.