Aftonbladet – 31 juli 1844, sida 1

— Omöjligt! Et uppskof skulle blott förändra tiden, icke saken. — Hr Tissot utverkar i dag betalning för edra aktier. Invänta blott utgången deraf. — Oin jag också skulle erbålla den nyheten, alt jag i Morgon är en tiggare, så skulle jag likväl icke afvika från mitt beslut, Kärleken skänker icke, för att utarmas, men för att vinna. — Måtte det blott vara verklig körlek, som erhåller er skänk, icke girigbeten, egoismen och hyckleriet. Detta är den enda önskan jag tillåter mizx. Jag högaktar er öfvertygelse och derföre afhåller j:g mig från alla vidare varningar i den Persons intresse i hvars namn jag i går. talade till er. NN — Ni gör mig till den stoltaste menniska, om ai tillstår att ni sjelf är den person för hvilken ni talar. — Skulle detta kunna förändra ert beslut? rågade Aurora med ett vemodigt leende. — I går skulle det så hafva gjort; ja, en sådan vankelmodighet bor hos mi; eller snerare en så stor tjusaingsförmåga hos eder. — Men icke i dag? Si förbli! då vid den tro, som jag sökte inge er, att er moder talade genom mig. — Nej, Auroro, nej; säg mig att ni skänker mig ert deltagande! utropade de Merehoult lifligt. — Mitt uppförande talar tydligare ön hvarje förklaring. Men man kommer; det är herr Bernard med sina vittnen. Nu är tiden inne att nedskrifva det namn ni i går förteg för miz. Vid den akt, som derefter föreföll, kuade M rehoult med svårighet bemästra sin distraktion Hvarför gtäller mig slumpen emellan ett par qvin