Aftonbladet – 31 juli 1844, sida 1

RAR a GRS nn SARA RR EE ty hvad ban derigenom förlorade i inkomste rörde honom alltför ringa. Tidehvarfvets allmänn riktning till slöseri hade redan lemnat exempe för dylika uppoffringar, som de förnäma ädlin gerne utan betänkande hemburo åt sina passionei Adela i denna epok satte sin stolthet i alt lefv i ett bekymmerstöst lättsinne, utan känsla . någon ånger. Borgarefolkets försigtiga beräknin gar voro fremmande för adeln; den till och me ansåg dem med ett visst förakt. Ett nyckfull öfvermod och ögonblickets makt herrskade; all hvälfde sig inöjenas och njutningsbegärets hvirfve! Baronen tyckte, såsom sagdt är, att det va bättre att först följande morgon underrätta si moder om gåfvobrefvet, då egendomarne reda voro bortskänkta, Derigenom skulle han spar: sig många öÖfverflödiga föreställningar och plåg samma varningar, som baronessan kunde anse nödigt att gifva honom. Man lugnar sig snarare öf ver hved som en gåag skett, än öfver bvad mar ämnar göra. Han skyndade sig derföre til Hr Tissots byrå följande dagen, innan hin önnu hemma hos sig talat med någon. På trapporna hos porlamentsadvokaten mötte han en persor, som drog sig tillbaka i en mörk vri. Det var fru Jesi som, huru kort tid gåfvobre!vet än befunnit sig i hennes händer, rejan varit ute, för att skaffa sig reda på författaren dertill. Hektor skyndade förbi, utan att anse figuren värd sin uppmärksamhet och inträdde i Auroras arbetsrum. Hr Tissot bade redan tidigt gålt ut, för att träffa anstalter alt hans besvärsskrift rörande de Lawska nationalbankens privilegier och dess förvaltning, samma lag blefve föredragen och afejord i parlamentet,