Aftonbladet – 30 juli 1844, sida 1

RASAR SARA ONE räda upp till kamp emot tviflet och okristliga filosofer. De lägre stånden skola derigenom göras mera moraliska, att men förflyttar dem på en högre religiös ståndpunkt, men deijemte lindrar deres elände genom milda tåfvor, och stiftar föreninger, om arbeta för begge dessa ändamål ). På sådant sätt skall ett Kristligt R:ke ulbilda sig, i hvilket allt godt skall befrämjas och allt ondt bekämpas. Konungen, såsom Guds ståthållare på jorden, thronar i medelpunkten af detta rike och har omkring sig alla sina undersåtare liksom i kretsar, a!la likasom genom trådar förenade med honom och hans öfversta herrlighet, och hvarje krets med sina särskilda rättigheter och pligter. Adeln närmast, derutanföre presterskapet, borgare, samt bönder och sämre folk. Konungen befaller, alla lyda villigt och gladligen, ty hvar och en är öfvertygad att hvad som sker är det bästa. Vördnad och frivillig hörsamhet äro driffjädrarne i riket, hvilka sammanhållas genom orubblig tro och kristlig ödmjukhet. Konungen församlar de visaste, råsom råd, kring sin thron; han hör hvarje stånds ombud från hvarje provins, och besluter sedan huru han tycker bäst vara. Han belönar snillet, när detta7ej tilläfventyrs föriåder motspänstighet emot den högsta insigten, utan bönfaller och hyser goda tänkesätt; han belönar fromheten och nitet. Sålunda bildar sig ett slags kristlig familjstat, som man har kallat den rådslående monarkier med ständer (die berathend : Monarchie mit Ständen), hvilka hvarken äga att bevilja stalsbidrag eller annars ha någon samhällsfunktion, utan blott yttra sig när de tillfrågas; med en censurerad tryckpress; med ett geromfördt förmynderskap öfver folket, och med så många mer eller mindre idylliska föreställningor, att när mean sammanhåller dem med lifvets sanning, mid samtidens förhållanden och inrättningar, måste man vara särdeles stark i tron, för stt sätta denna kristliga stat, detta fredens och endrägtens samfänd; denna frånsägelse af hvarje tvifvel, denna djupa, blinda och ovillkorliga undergifvenhet, bland möjligheterna af. någon kommende tids företeelser, fastän herr von Schelling uttryckligen reste hit för att filosofiskt föredraga denna: sambällsidyll.och döpa den till rors och kärlekens Johenneiska-tdsålder, Jag skall anföra några facta, på grund af hvika äfven jeag tillhör de tviflandes stora anta. Om ett sådent sambällsskick, en såden modern medeltid (som den äfven bbfvit kallad) skulle kunna tillskapas, så tmäste det ske genom sanningens segrande kraft och icke genom -dagorder och förordningar, hviika skulle väcka 0:0 och motspänstighet — Ett folk, som skulle kunna bringas i ett sådant samhällsskick, måste af sig sjef luta ditå: få förlond; det måste antingen befinna sg i ett tillstånd af råhet och barnslighet, eller af fullkomlig utmatinng och svaghet. Intetdera inträffar med oss. Vi befinna oss i ett oupphörligt utvecslingsarbete; vi hysa moderna åsigter i män ;d; vi ha ej blott framskridit lingt i vetenskap och konst, utan äfven i materiella krafter ofantligt. Vi bygga talrika jernvägar, vi äga stora fabriker och manufakturer, ån3zfartyg och alla medel till en fortskyndande kultur; vi stå gutligen i den närmaste beröring med jordens första och största kuturfok; nationaindustrien. och nationalandan vexa i makt och utvidgning med hvarje d.g; vi sammanhållas genom handeln, söjderna och uppfinniogarne, så väl som genom identiletets standigt tilltag.nde innerlighet, med vår vestligaste granne, och trånaden efter dess friare sambhällslif, efter medborgerlig frihet, samt förlossning från byråkratismens ledband och förmynderskap blir dagligen emotståndlisare. Är det väl under sådana omständigheter tänkbart, att införa ett system, hvars grundprincip består i blind undergifvenhet och bliad tro på att allt måste vara så som det viser sig?.. Af ett folk med så öfvad förståndskraft, med sådant anlag för granskning, så i många år genomträngdt af vetenskaplighet och filosofi, är detta aldrig att förvina. Hela vår natur måste dess örinnan omskapa. (S utet följer.) ) Man jemnföre härmed den nyss i Preussen återuppli:vade Svanorden från 4400-talet; hvarom en omständlig pancgyrik stått i Öfversättning införd i några numror af Statstidningen för förra veckan. z Atonbl. anm. STOCKHOLM den 30 Juli. oc Ehuru fiksdagen ännu ej är långt liden, ser det ut såsom om hvarje dag redan skulle bafva sin egen märkvärdighet, Den första frukten af den IHartmansiorff Palmstjernska planen att insätta redogörande förtroende-embetsmän i det utskott, som skall hafva redovisningen och pröfningen af anslagsfrågorna i sina händer, var, att trenne landsbötdingar i går lades på bordet i Stats-u!skottet. Men i dag färer en annan, långt märk