Aftonbladet – 30 juli 1844, sida 1

SE TULLGARN. Ångfartyget GOT TLAND afgår Lördagen den 3 Augusti, kl. 4 på dagen, till Tullgarn, hvarifrån Fartyget återvänder följande dagen på eftermidd. Biljetter å 3 Rdr banko st. säljas å Angbåts-kontoret i Bergstrablska huset, äfvensom ombord. God Restauration finnes. STÄLLNINGAR OCH FÖRHÅLLANDEN I TYSKLAND. Korrespondens-artikel. Berlin i Juli 4844. För alt göra Tysklands förhållanden åskådliga, måste man i detta ögonblick företrädesvis taga Preussens statslif i betraktande, emedan ställningarne, de inre rörelserna, de intellektuella och materiella interessena i detta land, öga en så afgörande vigt för samtliga tyska staternas och hela tyska folkets fribet och framtid, att det måste väcka deltagande äfven hos stambefryndade folkslag på andra sidan östersjön, och det så mycket snarare, som driften till utveckling och betryggad medborgsmannafrihet — så som dessa fattas af samtidens begrepp om statshushållning och samhällsväl — finna ett naturligt återsvar i striden för intelligensens öfvervälde, för individens sjelfständighet och för den ostörda utbildningen af alla menniskans ädlare krafter och anlag. I många år har Preussen sväfvat i en s-llsam tvekan i afseende på sin samhällsrätt; det har icke ännu fått afgjordt, antingen det skall frilfölja och fullända det nya rätltstillstånd, som framkallades under styckningen af Fredrik den Sores konungarike, eller om det skall återvända till den föråldrade samhällsbildning, då en så kallad historisk rätt söndrade medborgarne i kaster, hvilkas privilegier afundsjukt bevakades mot tidsandans intrång. Den förrostade staten sammanstörtade; kast vasendet bröts, adeln tvingades, genom de från styrelsen utgående reformerna, att afstå från en stor del af sina privilegier; en ny bana öppnades för talangen; det uppstod en intelligensens aristokrati; det blef ej fråga mer om någon lifegenskap, något skråtvång, om inskränkning af anlag och besittningsrätt, eller om undantagslagar. Bördens fordna anspråk hade blifvit underkända; frågan. var numera blott om fritt förvärfvande och utvecklande af all slags skicklighet såväl som all industri; derföre blef det ock i Preussen möjligt, att — under det att ofrälseståndet intog många bland de förnämsta till och med högsta platserna i statens tjenst, under det att konst och slöjd med nyväckt lif bastade till fullkomlighet, under det att fabriker och manufakturer uppblomstrade, och den pya tullföreningen utvecklade ett nationellt sje!f(medvetande i hela Tyskand, — ä:ven vetenskaperna förkofrades på det mest storartade vis och rankan fick en makt, som ingen hittills förmått ana hos henne. Tyskland är, hvad man tusen gånger bar sagt, täinkarnes land; men härmed förband man äfven den föreställningen, att det just derföre icke vore handlingens land Men tänkandet stadnad? nu ej längre inom vetenskapsmannens studerkammare, det trädde ut i lifvet cch råkade der snart i kamp med samhällsskicket, derföre att det ilade detta i förväg och i folkets hufvuden alstrade id2r, som man icke vil!e förverkliga. Genom tidens skiften eller såsom föjd af sin filosofiska utveckling bade Tysklend törvärfvat allt hvad Franska revolutionen alstrat; Jagstiftningen från perioden emellan 4807 och 4846 hade för Preussen framkallat grundtankan på folkets frihet; frågan blef nu att äfven bortskaffi återstoden af det gamla samhällsförhållandet och fullinda det nya: byggnad. Denna fulländning uteblef ; ty med år 4818 börjades en reaktion. Man förskräcktes för den vaknande nationalandan; styrelsen, com förut stått i spetsen för utvecklingen, vek tillbaka; man sökte konservera hvad som var i behåll af det föråldrade, drog ut på tiden med eller glömde sutligen de löften man gifvit i farans stund, och sålunda kom man i Preussen hvarken till någon representation, någon tryckfrihet, el!er till förverkligandet af någonting bland allt det, hvarpå folket gjorde anspråk såsom på sin välförvärfvade rättighet. Hela återstoden af Fredrik Wilhetm HI.s regeringstid slösades på försöken att åter besvärja bort den anda, som man besvurit fram; men huru mycken ängslan man än hade lyckats intala den ålderstigne konungen, huru hårdt man än förföljde den studerande ungdomen, de frisinnade männerna och de liberala ideerna, huru sorgfä:ligt Man än fjeltrade pressen och huru ifrigt man tog stegen baklänges i enstaka fall, så stod dock det gjorda ej att göras ogjordt, och konungen sjelf var alltför ärlig alt samtycka till en fullständig reaktion. Man ville ej gå framåt, men icke heller skrida tillbaka; man gynnade de materiella interessens, lade ej hinder i vägen för de intellektuella framstegen eller vetenskapernas frihet, och lugnade sig med den föreställningen, att man ville det rätta och goda, men att man icke borde brådska i någonting oc att oron i bjernorna framför allt måste undertryckas, På detta sätt gaf man med ena handen och toz izen med den andra, så att man slutligen i det yttre åstadkom ett fullkomligen stelt tillstånd, under det att elden grep vidare omkring sig under denna aska. Ty tankan arbetade fort, under det att de yttre förhållanderna förblefvo stillastående; beloppet af bildning och insigt förökade sig, men stän;des in med våld. Sannolikt fianes ej inom något land i verlden en sådan massa af kunskaper som i Tyskland, och ingenstädes en skarpare gransk