Aftonbladet – 29 juli 1844, sida 3

NORGE, Den 44 dennes anställde Nummedalska korpsen skottprof med kammarladdningsge vär, förfärdigade vid Kongsbergs faktori, inör en kommission, som skulle afgifva utlåtande öfver resultatet af försöken. Detta är ännu icke offentliggjordt, men en norsk tidning uppgifver, att kammarladdningsgevären både träffa säkert och drifva långt, så att man med dem skjuter säkert på 400 steg; att de i afseende på laddningssättet öfverträffa alla andra gevär, så alt soidaterne vid snabb Jaddning skjöto 40 skott på 4 minuter och ännu flera på Ika lång tid, då de gåfvo rotvis eld; samt att soldaten alltid under laddningen är i försvarstillstånd. Som bekant är, blef nuvarande konung Ludvig Filip under franska revolutionen nödsakad att fly ur sitt fädernesland, år 4793, och tog sin tillflykt först till Schweitz, der han öfvertog lärarebefattningen vid en skola, hvarefter han bogaf sig ut på resor till flera europeiska länder. Deruader besökte han äfven Norge, under det antagna namuet Mäller, och bodde i IHammerfest ho; en Hr Buck, nu bosatt i Molde såsom vicekonsu På sin B2:dra födelsedag, den 42 dennes, blef denne bjuden till middag af agenten Meacd, som vid boardet föreslog hans skål och dervid öfverlemnads ett bref från konungen af Frankrike, jemte ec guldmedalj af 46 lods vigt, med Ludvig Filip: bröstbild på ena sidan och på den andra följande inskrift: Donne par le Roi Louis Philippe A mier å Mr C. L. Buck en memoire de Vhospitalite recu: å H.mmerfest en arot 4795. (Gifven af konung Ludvig Filip I åt Ile C.L. Buck till åminnelse af den i Hammerfest åtnjutra gästfriheten i Augusti 1795.) Den medföljande skrifvelsen lydde så Neuilly, Thorsdagen d. 6 Juni 4843. Min kära He Caristoffer Buck! det bref, som He Maec skickat mig på edra vägnar, gladde mig mycket. Dit är alltid angenämt för mig att se, att ehuru enkelt, ja till och med obekaat, jag gjorde min resa genom ett land, hvaraf jsg städse med nöje återkallar minnet, man likväl ej glömt resanden Möller. Band dessa minnen sätter jag i första rummet den så öppna och hjertliga gästfrihet, som man (utan att känna mig) visade mig öfver hela Norge och serdeles i Nordland och Finnmerken, och i detta ögonblick, då de 49 år som förflutit sedan jag reste i Norge, Gvarlerana få af dem, hvilka visade mig densamma, är de mig kärt att kunna i er porson betyga dem zala huru mycken tacksamhet jag alltid hyst derför För detta ändamål bar jag låtit slå en medat