Aftonbladet – 29 juli 1844, sida 3

LANDSORTS-NYHETIDR. — BJÖRNJÄGAREN LLOYD. I afseeade på der förut omtalade hände!sen, att Engelsmannen Lloyc vid en af sina jagter sistl. Mars månad sårade af en björn, innehåller Wermlands tidning föl. jande uppgift af en bland de personer som vorc Lloyd följaktige: Den 29 Mars var jag i sällskap med herr Lloyd, herr Örtenholm och en bonde, Alvers Håka, för att uppsöka en björn. Vi gingo i lini2 cirka 100 till 150 steg från hverandra, söderut på vestra sidan a! ett berg, benämnt Rundknöl. Hr Lloyd var på min venstra sida; herr Örtenholm längre till venster om honom öfverst på bergssidan, och Alvers ITåka til! höger om mig vid bergets fot. Efter att vi så hade tågat omkring 3 timmar, började den ene af herr Lloyds hundar att skälla något hårdt. Hunden var 50 till 400 steg framför herr Lloyd och mig och emellan oss, men närmare herr Lloyd än mig. Då stannade jag och undrade om det var björn eller något annat, hvarpå hunden gaf skall. Derefter gick jag i riktning till hunden; men ej rakt fram, derföre att berget var brandt och busksnåren för täta. Efter alt jag hade gått en stund, lossade herr Lloyd ett skott, och straxt derefter det andra; och i samma stund ropade han häftigt: Elg! Elg! Jag trodde att han ville att jag skulle passa på björn. Då stannade jag en liten stund, men fortsatte sedan min riktning mot herr Lloyd. Men innan jag hann fram, hörd2 jag ropas: Elg, kom hit! dock kunde jag ej urskilja om det var herr Lloyd eller Örtenholm, som kallade mig. Med undaotag af förutsagda rop, afhörde jag allsintet från herr Lloyd eller herr Örtenholm. Björnen hördes ej af, och som ropet var på vanligt sätt, trodde jag als icke att herr Lloyd var i någon fara. Först då jag kom till stället, säg jag mycket blod på snön och tyckte mig se björn liggande invid, men i samma ögonblick upptäckte jag herr Lloyd på pågra stegs afstånd stående upprätt, och hans hufvud, ansigte m. m betäckt med blod, tvättande hufvudet med snö. Hr Lloyd sade då genast till mig: jag är illa sårad. Det var ledsamt, svarade jag; ty jag trodde, när jag först såg så mycket blod, alt det var björn som hade fått stryk och ej herr Lloyd. Björnen är ock i sjelfva verket illa sårad, sade herr Lloyd, gå derföre genast och döda honom; han är ei långt härifrån. Värt saMtal räckte mindre än 2 minuter, och under tiden var herr Lloyd helt lugn och talade som vanigt. Efter herr Lloyds befallning skyndade jag efter blodspåren, hvarvid jag gick förbi herr Östenholm, om under mitt samtal med herr Lloyd hade gått några steg förut. Snart upphann jag björnen, som jag sårade på låret. När han fått mitt skott, vände han väl först, men fortsatte sedan sin väg, då jag prang efter honom och under vägen laddade jag mia vÖssa samt Jossade ett nytt skott på sidan, då han senast föll omkull och låg nära liflös. Sedermera com herr Örtenholm fram, och då han var björnen vå 10 steg nära, sköt på honom, som han låg, bakom Örat. Först efter händelsen sade herr Örtenholm till mig, Itt just som han var på vägen till den plats, hvarest err Lloyd blef sårad, såg han väl en skymt af björjen; men han var så nära skogen, att ban ej kunde kjute. Sedermera sade han, att det var för rädsla tt träffa herr Loyd, som han ej lossat sitt skott medan den ena pipan var laddad med bagel och en andra med kula, vågade han icke skjuta, frukande att björnen, i händelse han ej dödades, då .unnat auvfalla honom. Wenersborg d. 27 Juni 4844. IHenrick Mathkson Elg. Westerås d 25 Juli. Natten till förl tisdag jorde tvänne fångar ett misslyckadt försök att rymma ir härvarande stadshäkte. De bröto sig väl ur rumnet, hvari de voro inneslutne, men nödgades, oakadt ailt bemödande om befrielse, i korridoren afbida jet troligen mindre angenäma morgonbesöket af vaken. W. L. T.) fatalt nestor