Aftonbladet – 26 juli 1844, sida 3

Jen hage vid pass 4 å 2 biss-skott från Anders Bengts sons husbondes gård. Tufvegafgenast Anders Bengts son en örfil, så att han omkullföll; derefter tilldelade han honom med staken flere slag, utan att ianseende till mörkret och sin uppretade sinnesstämning, iakt taga hvarest slagen träffade, hvarföre -Tufve ock: så, då Anders Bengtsson efter de första slagen rest sig, ytterligare :stog honom, efter hvad honom kun de tyckas, i nacken eller deromkring, tilldess sta ken brast i tvenne delar. Nu lemnade Tufve der slagne, men endast för att skaffa sig ett nytt till. hygge, en askekäpp, med hvilken han återvände til Anders Bengtsson, som då fanns sittande på marken Sedan Tufve med käppen tilldelat Anders ytterligare några slag, begaf han sig hem, och lade sig att sofva Han kunde ej bestämdt erinra sig tiden, men trodde att klockan varit mellan 8 och 9, då väldet mot Ån: ders Bengtsson föröfvades. Andra dagen på förmid I dagen erhöll Tufve Persson besök af drängen Pe Persson, som underrättade honom,. att Anders Bengtsson blifvit funnen illa slagen, så att fara för lifvet vore förhanden. Tufve bad Per Persson tiga med hvad han visste. På aftonen erfor Tufve att Anders Bentgsson var död. — På serskilda frågar försäkrade Tufve Persson, att ej någon med honom varit delaktig uti våldet; att han vid tillfället varit fullt redig och ej drucken, :men af hämndbegär och vrede urståndsatt att beherrska sig; att han af uppgifven anledning velat tilldela Anders Bengtsson stryk, men icke haft för afsigt att beröfva honom lifvet; och att han djupt ångrade sitt brott. Under bekännelsen, som lemnades med mycken redighet, förmärktes tydligen, att Tufve Persson icke saknade känsla af sin olyckliga belägenhet, och att ban numera, efter den blodiga gerningens begående, frigjort sig från det vreda och hämndlystna sinnelag, hvars utbrott varit så förfärligt. Drängen Per Persson, hörd såsom vittne i målet, afgaf en berättelse af detta innehåll: Vittnet, som hört Anders Bengtsson säga till husbonden (åboen Per Perssor), att Tufve Persson under sin tjenstetid handterat hästarne illa, hade omtalat detta för Tufve, hvilken dervid genast yttrat, att om Anders Bengtsson sagt något sådant, borde han derföre erhålla stryk, och då vittnet en dag i slutet af September träffat Tufyve, hade denne förklarat, att han skulle slå Anders Bengtsson, om han den dagen träffade honom. Vittnet, som sednare på dagen kommit tillsammans med Anders Bengtsson, hade då varnat honom för Tufye Persson, och omtalat dennes yttrande. Då vittnet samma dag på aftonen begaf sig hem till Thbornhult, var Tufve liggande vid en gärdesgård vid gångstigen. Vid vittnets ankomst reste han sig upp och eterfrågade Anders Bengtsson, dervid han uppgaf att han låg och väntade på honom, för att tilldela honom stryk; men då vittnet upplyste Tufve att Anders Bengtsson vanligen ej begaf sig hem, förrän om morgonen, gick Tuve sin väg derifrån. På marknaden i Helsingborg träffade vittnet icke Tufve Persson, men var på bemvägen i sällskap med Anders Bengtsson och följde honom jemväl in på krogen i Hjelmshult, dit Tufve Persson äfven kom. Både Anders och Tufve hade gått från krogen, då vittnet och två andra personer tillsammans begåfvo sig derifrån hemåt. Vid framkomsten nära Per Perssons hemman, i hagen derutanför, hade vittnet och dess säliskap sett en person gå liksom vacklande, hvarefter han kastat sig till marken, alldeles som han velat gömma sig undan. Komna något längre fram, mötte de Tufve Persson, (Detta möte erkände Tufve Persson inför häradsrätten.) Han hade vändt ut och in på sin tröja, var beväpnad med en käpp, och tillfrågade Per Persson, om han sett Anders Bengtsson, yttrande derjemte, att han redan varit i lag med Anders Bengtsson och skulle försöka om ban tålte mera. Vittnet sade då till Tufve, att han skulle akta sig huru han slog och ej rikta mot hufvudet, hvarefter vittnet och dess följeslagare gingo hem, utan att ge akt hvarthän Tufve Persson begaf sig, eller hvad han sig företog. Per Persson omtalte ej händelsen för någon, belst han ansåg någon olycka icke för handen; men morgonen derpå bade husbonden Per Persson funnit Anders Bengtsson ligga i hagen illa slagen; och något sednare på dagen gjorde vittnet besök hos Tufve Persson, som, efter erhå!len underrättelse om Anders Bengtssons tillstånd, bad vittnet tiga med hvåd det visste. Åtskilliga andra vittnen blefvo afhörda; hvarefter åklagaren yrkade ansvar efter lagens bestämmelse å Tufve Persson, hvilken underkastade sig hvad honom förestod, och vågade ej hoppas någon mildring. Häradsrätten dömde Tufve Persson, såsom för begånget vi:jadråp, på grund af 24 Kap. 4 Missgerningsbalken, att halshuggas. Hofrätten örver Skåne och Blekinge fann Tufve Persson lagligen förvunnen att hafva i edsöre dråp föröfvat, och dömde honom att mista lifvet genom halshuggning. Koogl. Maj:t har pröfsvat hofrättens utslag vara lagligen grundadt; dock har Kongl. Maj:t, i anseende till förekomne bevexande omständigheter, af gunst och nåd, förskonat Tufve Persson från dödsstreffet, samt tillåtit, att han må umgälla sitt brott med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, uppenbar kyrkoplikt och arbete å fästning under sin återstående lifstid. —— KX OEM OM SYTT SV mm PR RE RE EEE ER