Aftonbladet – 26 juli 1844, sida 3

DA NN RR — HÄMNDLYSTNADENS FÖLJDER. På morgonen den 43 Oktober sistl. år fanns i er hage, utanför åboen Per Perssons hemman i Store Thornhult, drängen Arders Bengtsson liggande, svårt slagen och misshandlad. Hans husbonde, bemälde Pe; Persson, och hans gamle far hulpos åt att bära ho. nom från hagen ia i stugan, der han lades i en säng Hans kropp käddes kall, ehuru bröstet något flimtade. Då han biifvit tvättad, bemärktes flera djupa sår j hufvudet, hvilket förut liksom händerna verit alldeles öfversköljdt af blod. Anders Bengtsson sfled samma dag kl. omkring 4 e. m., efterlemnande 3 minderåriga barn. Läkaren intygade, på grund af hvad som vid besigtning och obduktion å Anders Bengtssons döda kropp iakttagits, att de starka slag, hviika Aqaders Bengtsson fått uppbära, varit ovilkorligen dödande. — Man frågade efter banemannen, men fick till svar att ingen visste hvem som slagit Anders. Sedermera eriarade man sig, att ea af den mördedes bekanta, drärgen -Tufve Persson från Damhuset, någon tid före mordet yttrat till åtskilliga af sina kamrater och bekanta, att han skulla piska Anders Bengtsson, för det denne utspridt dåligt rykte om Tuve Persson, äfvensom ait Tufve, aftonen förrän Anders Bengtsson afled, sagt att Anders Bengtsson skuile hafva stryk, Om: det ock skulle: kosta Tulve 98 dagars vatten och bröd. Dessa och flra omständigheter gjorde Tufve Persson skäligenmisstänkt. Han blef i häkte inmanad, och, efter derom skedd anmälan hos domhafvanden i Luggude hirad, företogs ransakninog vid samma häradsrätt angående det å Anders Bengtsson begångna dråpet. Tulve Persson var född år 1819, och hade med godkänd kristendomskunskaps ordentligt brukat nåde: medlen. Emot hans frejd hade ingenting biifyit anmäldt, utom att han skulle stundom visat böjelse för vrede och hämndgirighet. Inör häradsrätten erkände Tulve Persson fritt och otvunget, att han ibjelslagit Anders Bengtsson, och på uppmaning afgaf han i a seende derpå följande berättelse. Uader det Ander; Bengtsson för fem år sedan tjente hos Nils Nilsson i Hor:a, blef Tufve Persson bekant med honom. Begge umgingos sedermera, visserligen icke förtroligt, men ej heller .med hat eller ovänskap. Men sedan drävgen Per Persson, i början af sistl. September för Tufve omtalst, att Anders Bengtsson yttrat det Tufve under sin tjenstetid hos åboen Per Persson illa behandlat busbondens kreatur, attade Tulve i anledning deraf ovilja mot Anders Bengtsson. Uader yttrande, att om Anders Bengtsson verkligen haft en sådan utlåtelse, borde han derföro hafva stryk, beslöt Tufse, att rär tillfälle yppade sig, verkställa denna hotelse. Fjorton dagar derefter träffade Tufve, på vägen mot Thorrhult, Anders Bengtsson och drängen Per Porsson, då Tufve genast tillsade den sistnämnde att gå i förväg, emedan han ville slå Anders Bengtsson, men som Per Persson ej efterkom denna uppmaning, utan tvertom varnade Anders Bengtsson, undgick denne Tufves vrede för den gången. Imedlertid hade Tufve bestämdt föresatt sig att hämnas på Anders Bengtsson för den förolämpning Tufve ansåg innefattas i Anders Bengtssons omförmälde utlåtelse. Saart yppade sig lägligt tillfälle. På Helsipgborgs marknad den 42 Oktober sammanträffade begge på ett krogställe, utan att någon Ovänskap då utbröt, men sedaa Tufve om aftonen begifvit sig hem från marknaden och på HBjeimshults krog träffat Anders Bengtsson, uppstod hos honom böjelse att då försöka, huruvida Anders Bengtsson icke skulle kunna träffas med stryk, och som Tufve förmärkte Anders Bengtsson begilva sig på vanliga genvägen hemåt till Thornhult, en knapp fjärdedels mil från krogen, skynlade sig Tufve, försedd med en stake eller stör, hyilsen han för tillfället tog från närmaste gärdesgård, narkledes i förväg för Anders Bengtsson, samt träffa1e bonom, just då han örfrverstigit ett stengärde til