Aftonbladet – 25 juli 1844, sida 2

,kan äro beroende, är Ridderskapet och Adeln i dag samladt inför Konungathronen; och med lifligare känslor af den djupaste vördnad och sannaste underdåniga tillgifvenhet, har Ridderskapet och Adeln aldrig framträdt inför sin Konung, än nu, då, såsom Ledaren af Nationens öden, vi återse den Furste, hvars kärlek Iför sanning, rättvisa och menniskoförädling och hvarg Ilysande själsegenskaper, redan länge ingifvit Nationen de skönaste förboppningar för framtiden. J Eders Kongl. Maj:ts segersälle, men fridsälskande Fader, hvars minne af brödrafolken välsignas, har genom USin ärofulia regering befäåstat den Skandinaviska halfJ sem f Jöns fredliga förhållanden till Europas öfriga Makter, så att krigarens svärd nu icke påkallas till de förenade Rikenas försvar; och Ridderskapet och Adeln begär derföre icke vid detta tillfälle Eders Kongl. Maj;ts Nådiga uppmärksamhet å Ridderskapet ock Å;)delns af häfderna vitsordade och alltid oföränderliga beredvilligbet att mot yttre våld värna Rikets sjelfständighet och anseende; men lagrar kunna skördas äfven af den fredliga styrelsens vishet, och då Ridderskapet och Adeln nogsamt vet, att Eders Kongl Moj:t med sådane vill pryda da förenadas Kronorna, vågar Ridderskapet och Adeln underdånigst anhålla, att Eders Kongl. Maj:t må vara fallkomligen förvissad derom, att Ridderskapet och Adels, genom kärlek till Fäderneslandet, trobet mot Korunrg och Konungehus, tillgifvenhet för Medborgare, vördnad för LaIgarno och öfvertygelsen om fördelarne af lagbunden frihet, då den skyddas af en upplyst, rättvis och kraftfull regering, skall i allt hvad af Ridderskapet och Adelo beror, söka lätta och understödja Eders Kongl. Maj:ts bemödanden att befordra Rikets välstånd och lycka. Det odelade förtroendet till Eders Kongl. Maj:ts vishet och landsfaderliga afsigter, Lar, i förening med det långvariga fredslugn, som lemnat tillfälle att skänIka en ostörd uppmärksamhet åt omsorgerna för ordi nandet of Rikets inre angefägenheter, gifvit Nationen anledning hoppas, att flera af de förändringar i nu gällande lagar och förfsttriingar, som en större erfaIreohet och upplystare begrepp om allmänt och enskilt väl synes påkalla, skola vid den: TUk dag kunna dels tillvägabringas, dels förberedas; och Ridderskapet och Adeln, som således inser vigten af denna Representationens första sammankomst, efter Eders Kongl. Maj:ts anträde till Regeringen, samt det inflytande den kan komma att utöfva på Eders Kongl. Moj:ts Regerings åtgärder och på Sverges framtid, anser som en helig pligt att anlita sin yttersta förmåga för att motsvara de fordringar Eders Kongl. Moaj:t och Fosterlandet äg: på dem, som åtojuta hedern att kallas Rikets första Stånd — en heder, den Ridderskapet och Adela värderar derföre, att den är förvärfvad genom förtjenster mot fäderneslandet och endast genom sådana kan bibehållas. Allernådigaste Konung! Värdes emottaga Ridderskapet och Adelns högtidliga försäkran att de vigtiga frågor, som tillhöra Rikets Ständers behandling, skola af Ridderskapet och Adein samvetsgrant, sjelfständigt och fördomsfritt pröivas och afgöras, så att besluten må vittna, att Sverges Riddersmän icke eftergifva sina förfäder i nit och kärlek för Konung och Fosterland. Skönare var aldrig målet för Ridderskapet och Adelns sträfvande och äregirighet än det nu förelagda, att härigenom vinna, jemte egen tillfredsställelte, Eders Kongl. Maj:t och medständers bifall. Ridderskapet och Adeln achåller i underdånighet alt fortfarande få vara uti Eders Kongl. Maj:ts Nåd och ynnest inneslutet. PRESTESTÅNDETS UPPVAKTNINGSTAL. Till H. M. Konungen: Stormäktigste, Allernådigste Konung! Inför Eder Kongl. Maj:t nedlägger Svenska Presterskapet genom oss sia första vördnadsbetygelse. Högtidlig i sig sjelf, är denna stund än mera allvarlig genom sorgens beklagande öfver Högstsalig Konungens dödliga frånfälle. Det sorgliga bjertats förmånsrätt i saknaden erkännes af hela folket, som i den deltager och städse skall vårda minnet af den store bädangångne Landsfadern. 7 Med denna lysande föresyn framför sig, har Eder Kong!. Moj:t trädt till sitt höga kall i sjelfva den moguade kraftens ålder och med vanan vid högre angelägenheters vård. Ett folk, hvars häfder vitsorda dess sjelfständighet från urminnes tid, har således att vänta af Eder Kongl. Maj:t sin ära upprätthållen; och det nedkallar öfver Eder Kongl. Maj:ts regering visheten ofvanefter. Lyckönskan till den husliga sällneten är företrädesvis på sitt ställe, der den är så bosatt som i detta konungsliga slott. Regeringsdsgens tunga och hetta svalkas af dessa telniogar, lika fridsträdets, hvilka nu omgifva sia faderlige Fostrare. Välsignelse från höjden kröne Eder Kongl. Maj:ts allmänna och enskilda omsorger. Att få ega Eder Kongl. Maj:ts nådiga ynnest och förtroende, anbåller Presteståndet underdånigst. Till Hennes Moaj:t Drottaingen: Allervådigsta Drowutnirg! Till Eder Kongl. Maj:t hembär Sveriges presterskap sin underdåniga vördnad för de upphöjda egenskaper, som pryda Eder Kongl. Maj:ts höga person. I Dottrens, Makans, Modrens pligter är Eder Kongl. Maj:t sedan länge den yppersta föresyn. Den ädla bildningens och de milda dygdernas välde skall framgent utgå från thronen. Vi, som bland våra åligganden hafva vården om det unga slägtets underviscing och sedliga daning, tacka underdånigst för den stadfästning, landets Moder gifvit den allvarliga, flärdfria, lydnad och ordning främjande uppfostran... Guds nåd bar ock med framgång krönt dessa visa omsorger. Den store Konung, hvars bortgång hela folket begråter, njöt länge välbehaget af sina ättlingars uppväxt, och Hans välsignelse hvilar nu över deras Fostrarinna och dem. A? det förlidnas minne, af det närvarandes sällhet, af det kommandes förhoppning eger Eser Kongl. Maj:t rika skördar för sitt bjerta. — Folkets tacksamma kärlek följer med varma välönskningar Eder Kongl. Maj:ts dyrbara lefnad. Eder Kongl. Maj:t värdes med sin råd omfatta Svenska Presteståndet, hvilket derom i underdånighet anhåller. Til EB. M. Enkedro bn? ngen: