Aftonbladet – 25 juli 1844, sida 2

I stallmästaren O. W. Kuyienstjerna, rasjoren 5. Vv ILagerborg, kammarb. C. L. R-uterskjöld, ofverst -Jlöjtnanten G. H. Kunckel, expeditionssekreierare 0. Caheim Gyllenskjöld, -kommendörkepienen ( IJ. Blomstedt, geaersladjutanten J. J. Tersmeder jöiverstlöj:n. F. af Klercker samt kaptenen RE. G Taf Klint. ELITEN RIDDERSKAPET OCH ADELNS UPPVAKTNINGSTAL. Ti H. M. Konungen: Stormäktigste Allernådigste Konung! Till åtlydnad af Eders Kongl. Moj:ts Nådiga kallel se har Ridderskapet och Adela sammankommit ti detta Urtima Riksmöte; och Ridderskapet och Adel anbåller att, genom oss dess deputerade, få inför E ders Kongl. Moj:t nedlägga uwwrycken af underdånj vördnad och lyckönskan. Den djupa sorg, som, genom Högstsalig H. M. Ko nungens dödiiga fränfälle, träffat Eders Kong). Maj och det Korg!. Huset, delar Ridderskapet och Adel med de lifligeste känslor; ty Ridderskapet och Adel skall alltid i ett -tackssmt minne bevara hvad Konun; Carl XIV Johan i lifstiden åstadkommit för de före nade Rikenas sjelfständighet och ära. Men bredvi denna rättvisa sorg framstå de största anledningar (il tacksamhet emot Försynen; ty de tvenne Rikenas spi ror, som Högstsalig Konungen, efter att hafva i me än ott fjerdedels århundrade fört dem med oförmin skad kraft, utan att svigta hvarken under ålderdomen eller kronornas tyngd, nedlagt för att i bättre rym der skörda belöningen för sina bemödanden, hafva enligt våra grundlsagars föreskrift, upptagits af Eder: Kovg!: Maj:t, som, — från ycglingaåren bekant mer de länder och folk Eders Kongl. Maj:t är kallad at regera, — känner hvad som för dem är nyttigast oci behöfligt samt överensstämmande med Nordfolken lynnen, vanor och belägenhet, som både såsom Thronföljare och redan såsom Konung lemnat ojifaktiga be vis på Sin önskan och föresats att upprätthålla och föröka de båda rizenas välstånd och lycka, hvarigenom Eders Koogl. Maj:t tillvunnit Sig allas inderliga kär: lek och tillgifvenhet, och som står omgifven af Söner hvilka, genora den ändamålsenligaste uppfostran, är danade till Konungens och folkeus älsklingar och stöc samt berättiga oss att med de gladaste förhoppninga skåda in i den mötande framtiden, Måtte den Alis mäktige, skyddande Eders Korgl. Maj:ts och Döss älskade omgifoings dagar och gynnande framgången a Eders Korg!. Meoej:is ädla afsigter, göra Eders Kongl Maj:1s regering sä!l och lyckosam. — Ridderskapet och Adeln eger icke någon högre, någon lifligare önskar än den, att kuna medverka till uppnående af delta mål, och med anhållan, att Eders Kongl. Moj:t täc. kes derom vara fullkomligen förvissad, är det som Ridderskapet och Adelna vågar utbedja sig att i Eders Kongl, Maj:ts fortfarande nåd och ynnest få vara inneslutet. : Till H. M. Drottningen: Stormäktigsta Allernådigsta Drottnirg! Det är första gängen, som Eders Kongl. Maj:t såsom Sveriges Drottnirg emottager Rldderskapet och Adelns underdåniga uppvaktning; mena de känslor a! sann vördnad cch tillgifvenhet, hvaraf Ridderskapet och Adeln dervid lifvas, äro icke nya. De äro samtidiga med Eders Kongl, Maj:ts acträde på Svensk jord; ty den beundran och hänförelse, som Eders Kongl. Moj:t väckte, då Rikets Ständer första gången hade den Nåden att till Eders Kongl. Maj:t, såsom Sveriges blifvande Kronprinsessa, framföra deras underdåniga helsning och hvaraf minnet änru är lika lifligt som kärt, utvecklado sig snart, gerom bekantskapen med Eders Kongl. Maj:ts dygder och stora egenskaper, till den innerligaste vördnad och tillgilvenhet. Lycklig i medvctandet af uppfyllda pligter, behöfver Eders Korgl. Maj:t icke någors loford; men sannipgers språk är dock alltid tillåtet, och det må derföre icke förvägras Riddorskapet och Adeln, såväl att yttra sin beundran öfver Eders Kongl. Maj:ts förmåga att förena mildhet med allvar och klokhet, värdighet med nediåtande välvilja och anspråkslöshet, som att förklara sin bjertliga erkänsla för da efterdömen ar qvinlig fullkomlighet, som Eders Kongl. Moj:t lemnar, för den sällhet Eders Koogl. Maj:t skävker vår älskade Konuvg och för de ädla grundsatser Eders Korgl. Moj:t iaplantat hos sina Barn, af hvilkas tänkesätt och handlingar Svenska folkets framtida vä är beroende. I Eders Kovgl. Moj:1s nåd och ynnestanhiller Ridderskapsot och Ådeln att städse få vara bibehållet. Till H. M. Enkedroitningen: Stormäktigsta, Allernådigsta Eokedrotining! Inför E14ers Kongl. Maj:t nedlägger Ridderskapet och Adeln underdåniga, försäkringar om vördaad och illgifveohet samt lifligt deltagande i Eders Kongl. Maj:ts djupa och smärtsamma sorg. Med sann uppriktighet beder Ridderskapet och Adeln den Allgode, att Han må skänka Eders Kongl. Maj:t tröst i sin oedröfve!se; och Ridderskapet och Adeln vågar hoppas, ut Eders Kongl. Moj:t skall finna den, så väl i öf vetygelsen att Högstsalig Konungen bortgått från jordifvets mödor och bekymmer till bättre rymder, hvarfrån Han med tillfredsställelse skådar tillbaka på Sin efnads mångfaldiga brytningar och skiften, som äfven vissheten, att Svenska Folket i tacksamt minne bearar Hans förtjenster mot Fäderneslandet, hvars väl wu vårdas af Eders Kongl. Maj:ts Son, som redan örvärfvat de rätlmätigaste anspråk på hela Nationens nnerliga kärlek och tillgifvenhet. I Hans bemödanlen att bereda Eders Kong! Maj:t lugna och sorgfria agar, önskar Ridderskopet och Adein uppriktigt att unna deltaga; och md auvhållan, avt Eders Kongl. Aaj:t derom må vara fullkomligen öfvertygad, är det om Ridderskapet och Adeln utbeder sig, att i Eders ongl. Maj:t nåd och ynnest alltid få varainneslutet. H. Ex. Landtmarskalkens tal på rikssalen, vid Riksagens öppnande, var af följande innehåll: Stormäktigaste Allernådigaste Konung! Med den innerligaste erkänsla för Eders Kongl. laj:ts, i Dess Nådiga kallelse till detta Urtima Rikslöte uttryckta önskan, att se Sig omgifven af Foletc Omhud samt att fortskynda afgörandet af da vig-l:!