Aftonbladet – 22 juli 1844, sida 3

blod genom näsa och mun, utan förmåga att tala, höra efter röra sig, bränd öfver ben, lår och mage, svedd öfver bröstet, i ansigtet och i håret, illa skadad i högra ögat, samt med ett, troligen af någon glasbit från det springande fönstret, bugget djupt sår straxt bakom sömmen på högra sidan af hufvudet, hvarur blod forsade. Kläderpa voro ej skadade. Efter några dagars förlopp återfick bon väl sans, mål och hörsel, men brännsåren äro så förfärliga, att bon troligen icke kan vederfås, eburu hon vid skrifvandet af denna berättelse den 9 Juli ännu lefver. Gumman måste åka ifrån stället, men efter två dagar gjorde hennes ben åter tjenst, och kon har nu af kontusionen ingen olägenhet. (W. L. T.) Upsala d. 48 Juli. Eno ohygglig händelse har nyligen inträffat i närheten af vår stad. Tisdagen d. 2 dennes blef juveleraren Wendbladh, under färden bem från Sätuna till sin egendom Husby i Wendel, vid den så kallade Ottarshögen försåtligen öfverfallen och illa slagen öfver axlarne och nacken af en med en stör beväpnad mansperson. Wendbladh var endast åtföljd af en gosse, som steg ned af åkdonet vid den utmed nämnde hög varande grind, för att upplåta den, då våldsverkaren i detsamma framrusade ur skogen och tilldelade W. flere slag, hvarefter nidingen återvände till skogen, utan att W. kunde igenkänna karlen. Som bofven förut tillkilat fjädern på grinden, förmådde ej gossen att få upp densamma, utan måste han, då våldsverkaren åter framkom och tilldelade Hr Wendbladh flere slag, hastigt kasta sig öfver grinden, hvarefter han genast sprarg till Husby gård, för att derifrån anskaffa bjelp. När folk kom till stället, funno de häst och schäs kullstjelpta och Hr W., betäckt af blod, nästan sanslös sittande vid vägen, men våldsverkaren försvunnep. Hr W. har bekommit 44 större och mindre blessyrer öfver bjessan och bakre delen af hufvudet samt blånader öfver ögonen, och lärer äfven vara skadad i ena axeln. Man bar hopp, att den nära 70 år gamle Hr Wendbladhs ovanligt starka fysik skall lyckas besegra följderna af detta omenskliga våld. Ingen har fått någon spaning på våldsverkaren, som gossen säger varit klädd i blå jacka och hatt. Hr Wendbladh sjelf blef af det förs sta bakifrån tilldelade slaget så sanslös, att han ej kan påminna sig hvem hans angripare varit eller buru han varit klädd. — Natten emellan den 44 och 45 dennes har en bondson, vid namn Erik Larsson i Lilla Jufvansbo, Björklinge socken, medelst skott af en bössa, laddad med en gammal bjulspik och nägra blybitar, afhändt sig lifvet. Den 292-årige ynglingen hade alltsedan fairens död, sistl. April, visat sig stursk och olydig mot sin moder, och då hon nekade honom att anställa en dans hemma, hade ban först knuffat modren, lerefter sönderslagit några kökskärl och sedan bortgått. Hemkommen vid midnatten, går han in i den kammare, hvarest han brukade ligga, och hvarest en jenstgosse äfven låg, men till hvilken han ej yttrade ett ord, tager der en bössa, och laddar den, samt går n i ett annat rum, hvarest ban afskjuter skottet, som räffade bröstet med den påföljd, att han genast afled. (FThorgny.)