Aftonbladet – 20 juli 1844, sida 2

och jag skall efterkomma den, förklarade Constance med bestämdhet. — Då se vi hvsrandra aldrig åter. Ni för visar mig från er åsyn, ni förskjuter mitt hjerta som jag helt och bållet egnat er, sade baronen, : det ban reste sig opp, och vände sig bort med tecken till harm och smärta. — Fortfar att spela den grymme, hviskade fri Jesi — som mer var en vän än en tjenarinna ho: sångerskan. Hertigens inbjudning kunde aldrig kom ma lägligare, och den ögonskenliga faran att för lora er, skall förmå honom till hvilken uppoffrin; som helst. — Vill ni drifva er hårdhet ännu längre, her! baron? Då måste jag beklaga, att jag någonsil lemnat öra åt edra försäkringar. Ni tar illa, at jag vill lemna Paris, för att förvärfva någon för mögenhet, hvartill hör tillfället är mig betaget ni vägrar mig att emottaga en ipbjudning, son gör mig nöje och ändtligen vänder Di migrygga och aktar icke mera på mina ord— Har jag icke längesedan gjort er det förslag att hålla er skadeslös för den förlust, som et iängre uppehållande i Paris skulle förorsaka? — Visserligen, men min hederskänsla har för bjudit mig att antaga ett dylikt förslag. — Deremot förbjuder den er icke att deltag i en fest, hvarifrån man på goda skäl håller mi aflägsnad. — Hertigen af Choiseul är en man, hvars re kommendation. kan vara mig af stor nytta p min blifvande bana. ; — Och denna rekommendation ll ni köp derigenom, att ni uppoffrar mig? mig, som icke alle nast bär er bild på bröstet, utan ty Vär! detsamm: — Det är en börde, som ni lätt kan befria e ifrån, i det ni återtar ert porträtt och deremo återlemnar migmitt. Signoran framsökte baro nens med briljanter infattade porträtt ur sitt ju velskrin och framräckte det åt Måerehouilt. — Ni söker i sanning att för alltid afvisa mi;