Aftonbladet – 20 juli 1844, sida 2

UUuU UUUTVIFALT. Baltzar Cronstrand. Stockholm d. 44 Juli 1844, STOCKHOLM den 20 Juli — Angående riksdagens öppnande på Rikssalen se postskriptum i dagens nummer. — Dagligt Allehanda för i dag innehåller med anledning af det om Måndag inträffande bänkmansvalet på riddarhuset, några förträffliga reflexioner, hvilka vi här återgiva i deras helhet: Nästa Måndag f. m. inträffar Bänkmansvalet på Riddarbuset. Ståndets antal utgör i närvarande stund 499; och bland dessa äro endast 50 å 60, hvilkas opinion icke kan beräknas. De öfriga tyckas dola sig i tre fraktioner. De ultrakonservativa, hvilka vilja ingen reform i Ståndsrepresentationen, räkna bland sina förnämsta ledare hr presidenten von Harlmans: dorff, bröderne friherrarne Palmstjerna, H. E. grefve G. Löwenhjelm, landshöfdingen grefve Horn m.fl. De ha gjort stora efforter och man igenkänner från många håll af dem anskaffade och disponerade fullmakter. Också äro de redan färdiga med sina listor och ha till och med haft det tourderie, för att vinna anhängare äfven bland Centerns fraktion, att redan bjuda ut Utskottsledamotsplatser till några personer. som äro ämnade att gifva ett slags modrag ål deras afsigter. De eljest uderala skilja sig i Ropresentationsfrågan och i afseende på principen derför, men öfveronsstärma i öfvertygelsen om det oundvikliga behofvet af någon reform; och dessa två fraktioner, så vida de sammanjemka sig, torde ega en testämd öfvervigt. Återstår således att se, om dessa nyanser, hvar å sin sida, fiona det vara mest klokt och fosterländskt, att förena sig i afseende på Utskottens sammansättning i en sansad, concilierande ande, eller att spänna bågen mol hvarandra, för att derigenom ofelbart spela segern i händerna på den absoluta byråkratismen, som icke medger någonting och som, i strid med n ädel, högsinnad Konungs och den stora pluralitetens af Nationen innerliga önskar och förhoppning, skall förstöra hvarje godt resultat alla rigtningar af den nu församlade Riksdagen, sam: såmedelst lägga grunden till en splittring inom både Stånden och Folket, som skall återföra misstroende och paralysera en nationel regerings alla bemödander att åstadkomma förbättringar i vårt statsskick och vå: styrelse. Då imedlertid både centern och den s. k venstra sidan ga enahanda intresse, eller det ati icke ställa sakerna på den yttersta spets, och då de flesta af båda dessa nyanser tillhöra den oberoende och jordegande adeln, som vid sednare riksdagar städse visat sig såsom nitälskande för enighet mellan representanterne och vänner af nödiga, liberala reformer samt isynnerhet såsom fiender till embetsmannaenväldet och den gamla regimens favoritsystem, så har man destomer förhoppning, att de ru icke, fö: en möjligen skiljaktig åsigt i den enda frågan om sättet och vilkoren för representations-reformförslaget helt och hållet söndra sig och derigenom, som sagd är, kasta segern i händerna på män, som äro dera: motståndare så väl i grundsatser som i intressen Måndagsvalet skall ådagalägga, huru härmed förbåller sig. Vi behölde väl knappt säga, att vi till alla de lar instämma i hvad Allehanda här, fastän i kort hot, goncka fullständigt yttrat. Ianehållet dera synes så mycket mer förtjena bebjertande, som det visserligen icke ens kan påstås, att på der liberala sidan för närvarande finnes någon exalte rad radikalism på riddarhuset, och att allt hvac under sista riksdag tilläfventyrs kunnat förete sig förmycket deraf, såsom följden af oppositionsandan mot dåvarande systemet, modererat sig ansenligt och gjort alla billiga eftergifter, sedan man numera erhållit hopp, att regeringen sjelf vill handla i en förnuftigt populär anda. Det är endast de ultrakonservative som tyckas ingenting lärt och ingenting glömt. Skulle det väl då verkligen va ra möjligt, att majoriteten bland den mängd verk ligt bildade personer, som utgöra riddarbusets le damöter, skall frivilligt ställa sig under ledning af en man, som har sin förnämsta ryktbar. het från de beklagliga händelser, hvilka hans in karnerade, af honom sjelf offentligen erkända ha och förföljelser mot tryckpressen framkallade å! 1838; en man, hvars första helsping till Konung Oscar förrådde ett illa doldt missnöje och när: nog liknade en skrapa; en man, som nu sednas i sitt förbållande till det embetsverk, der han ä ordförande, ytterligare så tydligt ådagalagt sil herrsklystnad och böjelse för godtycket, och hvil ken dessutom haft det missödet, att genom sil ytterliga ensidighet skämma bort nästan allt, fö hvilket ban ställt sig i spetsen? Om svenska fol ket en gång fått den lyckan att erhålla en Ko nung och en Regering, till hvars goda vilja fö rätt och sanning man hittills haft all anledning at förtro sig, och som derföre omgilves af folkets kärlek månne det då är Ridd. och Adelns majoritet, son Iskall bidraga att understödja en reaktionär op a a a ar a aa 1 a AL -. a Mm vv