Aftonbladet – 19 juli 1844, sida 3

kl. 9, men blott för att hemta ved till eldning i sitt rum, hvarefter han åter skulle ha gått till sängs. Emedlertid rekade han icke att han hade sagt åt sin fars hushållerska, fru Mazye, äfvensom åt fru Lamarre samt h:rne Cordier och de Genevieve, hvilka tid efter annan på förmiddagen sökt fadren, att denne vore utgången; han trodde så, derföre att nyckeln ej befanns i kontorsdörrn; han nekade att han sjel! bade urtagit denna nyckel. Deremot vidgick han att han stått i ett spändt förhållande till fadren, och ej talat ett ord med honom på flera dagar före olycksbändelsen, samt att han, sedan den blifvit bekant, rest till Paris, der träffat Caroline Merandon, med henne besökt ett spektakel, och åt sig och henne hyrt en chambre garnie på ett hotel, der ban uppgifvit sig för en hr Planat och Caroline för sin hustru. Hos henne befanns han ock, rär han till följd af Rousselets avgifvelser blef häktad. Han erkände att han med Caroline samtalat om det på fadren begångna mordet och atthon sagt honom vara misstänkt för delaktigbet deri, äfvensom att han ieke tillåtit henne släcka ljuset om nätterna i det rum de hyrde, derför att ban sedan ,olyckshändelsen icke trifdes i mörkret. Vidare tillstod han att han för henne berättat sina aningar och drömmar, och häri förekommer kanhända det, som ger starkaste anpledningarne till misstankar emot honom. Sålunda hade han, några dagar före mordet, sagt åt Caroline att han anade någon stor olycka, som skulle inträffa i fadrens bus; och några dagar efter mordet berättade ban för henne att han i en dröm sett sin far, som uppgat sig vara mördad af en person, hvilken haft affärer med: honom och träffat honom ensam. Slutligen skulle fadren ännu en gång ha visat sig i drömmen och förkunnat att mördaren vore en låssmed från Sannois (Rousselet var bosatt derstädes). I ett sednare förhör, ville E. Donon härleda denna dröm derifrån att Rousselet redan var bäktad för mordet när drömmen inträffade. Det utröntes vidare att E. Donon yttrat vid sitt häktande hos Caroline Merandon: Gör icke denna flicka någonting ondt; om någon är brottslig här, så är det jag,; men med dessa ord påstod han sig blott ha åsyftat det origtiga uti att han på hotelet åtit anteckna sig och henne under falska namn. Han kunde slutligen ej neka att han gjort ett försök ill sjelfmord, samma dag som instruktionsdomaren örkunnade honom att ban vore angifven för delaktignet i mordet på fadren; detta försök tillskref Han örtviflan öfver att han ej genast efter instruktionsörhöret blef åter försatt i frihet. I ett följande förhör inför assisdomstolen konfron:erades de begge anklagade med hvarandra. Rousseet förblef då vid sina förra bekännelser. Edvard Do200, påstod han, hade lofvat att vara på vakt vid orten, för att öppna den åt Rousselet; men detta ef öfverflödigt, derigenom att bankiren öppnade poren sjelf åt en utgående person, hvarvid Rousselet onedelbart mötte-bankiren och gick in med honom på contoret. För att vid detta tillfälle ej blifva sedd af adren, hade Edvard dragit sig undan ur förstugan ch gått in i en matsal, som låg midt emot kontoret. Men,, invände Edvard vid denna uppgift, buru kunle Rousselet veta. att jag var der? — Rousselet svaade snyftande: Han var der: han tog ju sjelf nycieln ur dörrn och stoppade den i sin ficka?, — Förlållandet var ock, att man hos Edvard Donon funnit n nyckel till kontoret. Edvard föregaf väl att detta ore en annan nyckelän den vavliga: men vid granskipg af densamma befanns den så nött och blank, att :en tycktes -ha varit i dagligt bruk. (Slutet följer.)