Aftonbladet – 19 juli 1844, sida 2

amma likgiltighet, som om hon gerombläddrat en kt handlingar eller afhört hans gråhåriga intenlent. Med något litet mera förekommande sätt, kulle Merehoult varit belåten. Men en så fullomlig likgiltighet för hans fina skick och lysande yttre gjorde honom nästan bestört. Ingen enda if hans komplimenter hade blifvit besvarad, men samtalet ständigt fördt tillbaka till den kalla afärstosen. Sådant kunde en herre af bofvet och ten goda tonen icke lemna onäpst. Om också Aurora Tissot stod för högt, att med henne inleda en lättfärdig förbindelse, under der hennes borserliga härkomst af sig sjelft uteslöt tankan pi en offentlig och laglig förbindelse med en bretagnisk adelsman, så ville likväl Merehboult åtmin stone vinna den upprättelsen att hafva bragt der klara, utomordentligt förståndiga och lärda flickar ur sin jemnvigt. Dertill behöfdes likväl ett hel och hållet nytt slags eröfringskonst. Det i andr: kretsar öfliga galanteriet hade, åtminstone vid första försöket, utan verkan balkat förbi. Men sjelfva den köld baronen stötte på, låg just der mäktiga lockelsen att göra sig intagande. Dertil kom också skiljaktigheten i den qvinliga karakte. ren, som Meårehoult först lärde känna genom Au rora. Han kände endast tvenne slags qvinnor: de förnäma damerna, som använde snille, qvickhe och toilettens alla konster för att hibehålla sir ställning, och blifva röknuade, om icke till sola för dagen, likväl till de mest lysande stjernorn: på aftonbimmelen; samt fruntimren al den lägre klasser, som icke voro mindre skicklige i kon: sten att förskaffa sig och behålla tillbedjare. En lugn och bestämd varelse, hvilken såsom det syntes fonn s:n uppgift uti arbete och dertill