Aftonbladet – 18 juli 1844, sida 2

Fienderne till representationsförändringen syna: som bekant är, ännu icke ense om de olycko: hvilka böra förespeglas de enfaldigom, till at skräma dem för de allmänna valen; eller rät tare, de synas ense om att förespegla alla möjlig olyckor, äfven de till arten mest motsatta, p det hvar och en af de skuggrädda må få sitt ser skilda spöke alt bäfva för. En del skrämas der med, att alls inga bönder mer skola väljas ti representanter och att införandet af valcensu skall föra derhän, att blott de rika utkora repre sentanterne. Andra skrämas dermed, att när va len blifva allmänna, så slå-sig bönderaa ihop oc välja bara bönder, emedan de icke hafva förtro ende för herremän eler ståndspersoner; dett spöke är för ögonblicket mest på modet, emedai man åtminstone kan uppställa det såsom en san nolikhet till siffran, då inga andra omständighe ter tagas i betraktande. För två dagar seda uppstod deremot en buse, författaren till skrifte; pöfver svenska nationalrepresentationens ombild ning, och upptäckte, att det hvilande represen tationsförslaget inneslöt fröet till prestvälde oci att de allmänna valen skulle gifva oss en riks församling af bara läsareprester,, hvilket visser ligen vore något för gudeligt. I strid häremo åter framställdes vid början af polemiken on representationsförslaget, både muntligen och skrift ligen, den förmeningen, att då allmänheten ficl fritt val, skulle den välja bara adelsmän, fö hvilka man, som bekant är, hyser lika mycke respekt, som för läsarepresterne. Att denna o pininon kan vara så nära sanningen som någo! annan, kan man se deraf, att till och med pu blicister, som otvetydigt förordat det hviland representationsförslaget, finna det ganska sannolikt att allmogen skall välja en adelsman, blott har är en bra karl, hvilket väl icke får antaga omöjligt, och detta resultat borde väl åtminstont icke vara emot adelsmännens önskan. Tidninger Barometern, som lemnat åtskilliga bidrag till kän nedom om allmogens i Kalmareorten tänkesätt öf: ver ifrågavarande punkt, meddelar i sednast an komne numret följande förklaring i samma ämne För att, till sakens upplysande, icke tala om d lagom aristokratiska kammarherrarne von Baumgar ten (på Ryningsnäs) och ÅA. Raab (på Ryssbylund, jemte kapten Jegerbjelm (på Kläckeberga) ochlöjtnan terne Wejdenbjelm (på Grönskog) samt Mannerskant (på Wernanäs,) m. fl., hvilka tryggt kunna påräkn menigheternas val, så fästom oss — endast för at med exempel bevisa vårt påstående — vid kammar berren baron ÅA. Rappe, (på Christinelund). Han är utan gensägelse, en så äkta aristokrat, som någonsi Minerva kan önska det, och han har, i all sin lefnad icke lagt två strå i kors för att göra sig populär, på vanligt sätt. Tvärtom: han hatar allt hvad ha kallar ultraliberalism och han tadlar, visst icke hem ligt, de ultraliberala tidningsskrifvarne,, — Barom red. ingalunda förgätandes. Men emedan baron Rappe med allt detta, än en bra karl, vida öfver det vanli gare slaget, och emedan han, i trots af sin ultra-ari VT RAN GA OETISKT