Aftonbladet – 18 juli 1844, sida 2

sitt eget bästa. Han hade kört henne ur huset, om icke Märthas moder medlat, så att hon slapp söra dagsverke, men ändå fick bo qvar. Nu hade Ingar ingen annan sysselsättning, än att för. ep bagare i staden sälja hvetebröd. Denna handel lemnade ej mycket till hennes underhåll, och Märthas moder, som hon mycket baktalat, bekymrade sig nu ej om henne. Dett2, äfvensom att hon blifvit på en sednare tid glömd vid gillen och andra sammankomster, bidrog att återväcka i hennes själ hågkomster afdet förflutna: hon kände bittert, hur hennes ställning var, och föreställde sig bur allt kunnat vara, om ej Märthasmormor hade varit henne i vägen, Märtha hade ej underrättat henne om sin afresa till Lund, och ej på länge gifvit henne några skänker. I sitt hjerta gladde hon sig nu att hafva gynnat Märthas kärlek, på hvilken hon visste intet godi slut skulle följa. z Men hvad skäl Hans Nilsson kunde hafva, att låta dottren resa till staden, deröfver förundrade hon sig. Hon bemödade sig att vinna hans förtroende, för att blifva kunnig om allt — och lyc: kades derutinnar. Hon väntar nu Hans Nilsson hvilken ock infann sig. Hon omtalar allt hvad förstås, hon hört, om Märthas kärlek, och för skräcker honom dermed. Han ser sin plan tillintetgjord, han fruktar sin slägts vanära, och ropar: Ett börn! Ett oäkta börn kanske till på köpedl, — Han ville skynda bort, men afhålle: af Ingar, som är rädd för hämnd, om fadren föl Märtha omtalar, hvar han fått underrättelsen och dottren då skulle nämna henne som sin förtrogna. Så slug Hans Nilsson var, så var dock Ingar en qvinna; hon förmår honom att ingå med sig i förbund, hvaremot hon lofvar honom, att tillintetgöra dottrens nuvarande förhållande; och förmå henne till, som han önskade — giftermål med Pehr Trulsson. Snart lekte åter det försmädliga löjet kring Hans läppar, han lofvade Ingar, att förtiga allt för sin hustru, och äfven för Märtha låtsa sig ingenting veta; men att hemta