Aftonbladet – 13 juli 1844, sida 3

RR — Så, jag kan säga, det är gård som duger. — Å det må frun veta. Fem hästar hafva v i stallet och två föl; får hafva vi visst en fyratio fem fullvuxna svin och tretton större och mindre grisar. — Bevara mig, bevara mig väl, vilkonen sådan präktig gård. — Dessutom finnes getter och höns, mer än jag bar reda på. — Har jag väl hört på maken till gård. Men mannen är väl nykter och hurtig och hustrun er klok och sparsam husqvinna, kan jag gissa, eljest kunde de väl icke vara i sådant välstånd. — Huru eljest, ärade fru? Husbond är träger som en myra. Klockan 3 hvar morgon äro wv redan på väg till tjärskogen och hålla ut der helg dagen ända till 6—7 på aftnarne. Värdinnan åtei hestyr hemma och är så rask, må frun veta, ati hon om vintrarne icke har piga ens, fast hon har sådan ladugård att sköta. Ser frun, det vill äfven säga mycket, alt icke hafva små harn. — Det har du nog rätt uti, kära vän. Läsaren finner af detta samtal, att fru Rask hade en synnerlig talang att tränga in i andra menniskors förbållanden, och de torde fionas, som vilja hänföra denna hennes förmåga till den ädla fruns skuggsidor; men detta är grundorätt gjordt; ty, för att bli rätt omtyckt af den finska allmogen, bör man med synnerlig nygirighet informera sig om deras husliga och andra förbållanden, och ju djupare man i dessa söker intränga, ju genenare, — d. v. s ju mera nedlåtande — anses man vara. Det fägnar och gläder dem att se, att man visar sig intresserad af ati känna deras Leben und Strebenr, och tvärtemot att misstycka en sådan frågvishet, gifves knapp! något säkrare medel att bana sig vägen till deras förtroende och bevågenhbet, Detta kände fru Rask mer än väl, och hade under en lång följd af år medfördel anställt dylika spörsmål; ty mången mark smör eller fisk, mången korg ägg, ja, till och med en trind gödgris, någon gång, hade blif) Ett slags smekord, som icke kan öfversättas. De! motsvaras närmast af god vän, kära du och der med synonyma ord.