Aftonbladet – 13 juli 1844, sida 3

Renan ann komma skulle. Emellertid började Rask en mono!oz, hvilken lydde ungefär som följer: — Det är bra, jo, jag tackar ödmjukast, det är förrrrbannadt bra! utbrast han, i det han till hälften bugade sig och pathetiskt utsträckte högra handen, hvars tumme och tvänne finger omslöto den trogna Biticher (snusdosan): har jag icke hela rapporten firdig, så när som på en mening, och så lår jag vara så god och skrifva om hela smörjan, och det för min förbannade coafusions skull Når fan har mar bört att en förnuftig länsman ber sin landshöfding ödmjukast göra si eller så? Anamma och regeral men jag måtte ha snufva, ja bestämdt snufva, ty ejest kiunde jag väl e vara så tjockhufvad. Och den der satans snusdroppan sen! kanaljen som körde rakt i gapet på landsböfdingen — — hm, hved vill du mitt barn? afbröt gubben sig tvärt och temligen flat öfver sina exclamationer, då han bicf varse Stina Sophia i dörren, som åter våzat sig fram från sitt gömställe. fin — Jo, söta farbror, der är ec karl i köket, som öaskar tala vid farbror. — Nå så fan regera och besitt2, brusade gubben upp i det han otåligt klådde sig bakom örat: så skall då allt komma på en gång. Hvad vill då han, den åsnan? postboaden far precist kl. 49 från gården, och till dess skall rapporten vara omskrifven. Jag hinner ej med honom, bed honom komma i eftermiddag. Jaz är ju ej mer än menniska, jag heller, eller säg: är jag mer än meaniska? . — Nej, det tror jaz visst icke, svarade Stina Sophia småskrattande: men söta farbror, bonden säger sig ha ett mycket angeläset ärende, han är från kepellet, konske farbror ändå på en minut hann komma ut? — Nå så bed då Wappa, den krabban, att bon hamsar af ner till byn och tiilsäger Hiwonen att ban skall vänta på min post till kl. 4. Är karten från kapellet, sade du mitt barn? Då är det väl något djefvulskap åter å bane; de ha väl knifvats der nu åter, som vanligt. Ja, gå nu min flicka, jag kommer strax efter. OA . (Forts. följer.)