Aftonbladet – 12 juli 1844, sida 2

NÅGOT LITET -AF OCH OM PROFESSOR REUTERDAHL. Mången torde förundra sig öfver att se en serskild artikel med denna ötverskrift, i synnerhe! då vi hota läsaren med en ytterligare fortsättning och dertöre vilje vi först säga något om orsaken hvarföre vi anse!t det icke utan all vigt, att publiciteten tager ofvanbemälde riksdagsmen i be traktande. Det bar nemligen icke kunnat undgå någon som litet närmäre följt sakerna, att det reaktio. nära, eller, som det sjelf kallar sig, det konser vativa partiet, betraktar Hr Reuterdahl såsom er af sina fåltöfverstar vid den blitvande riksdags kamparjen. Svenska Biet har redan i några vec kor halt all möda ospard att puffa för honom medelst flitiga utdrag ur: hans minnestal öfvei högstsa!l. Konungen, deri ban Jagt sig starkt u! för ståndsprine:pen, och dragit ut till försvar föl det gamla systemet; uti bref från Skåne omtala: såsom en der alimän förmodan, och hos någr: förboppning, att hän inom Presteståudet skall blifva en. pelare för den poitiska kyrkan och prelaturer emot det befarade inbrytandet inom samma stånd af en fördelning, som botar att uppträda såsom folkets presterskap: och dertill med finaes en och an: nan närmare initierad, som tror sig veta, att har kommer utt blifva sjelfva Hr erkebiskopens högrs hand, en annan Heurlin i 4844 års upplaga. Slut ligen är Hr Reuterdahl äfven professor, och dett: är en titel; som förr varit och ännu alltid är om: gifven af en viss nimbus, med ett ord, om ickt alldeles, åtminstone till någon del en sådan, or hvilken Holberg säger: hvis man havde det navi skrefven på em sten, så kunde man dermed sl en Tyr ibjel.n Det kan också ingalunda nekas att Hr profes sor Reuterdahl icke bar ondt om ord för att ut trycka sig; och detta, i förening med de verklig: förtjenster, ban eger inom den theologiska litte raturen serskildt, kan lätt förleda en och annar att emottaga hvad han yttrar, äfven i andra ämnen, såsom ifrån en auktoritet, till dess man när mare lär känna beskaffentieten deraf. Imedlertid finnes för närvarande kanske blanc notablare personer i hela vårt land ingen, som : högre grad är Hvad man kallar frasmakare, än denne professor, åtminstone när han begifver. sig in ut politiken; det vill säga ingen, hvars anförander hänga så tillsammans af blotta ord; ingen, sor kan såsom han, framkasta en i sig sjelf sann, mer tom deklamation, utan ringaste sammanhang med den sats han vill bevisa, eller som i sina slutledningar blandar mera sannt, och falskt om hvartannat. Detta omdöme skall kanske synas strängt om en lärd man; men det lärer: medgifvas. att det betyder något om det kan bevisas, och det är just för att bevisa det, (med: all aktning för Hr R:s personlighet i öfrigt); söm v utbedje oss att få företaga en liten analys af ett bland hans sista arbeten. Vi välje dertill ett utdrag af hans minnestal öfver högstsalig Konungen; dels derföre, att det nära berör vissa frågor för dagen, och dels emedan det just är detta stycke, som , Svenska Biet så väldigt puffat. Vi skole icke uppehålla oss med någon: strid om bvad Hr professorn yttrar till beröm för det gamla regeringssystemet, utan, fortsätta den regel, som vi i allmänhet följt under de sista månaderna, att så litet som möjligt vidröra det, som nn är förbi. Vi skole egentligen blott söka analysera balten af en och annan bland de satser, som Hr pro(essorn yttrat till försvar för ståndsprincipen, och hålle oss uteslutande -vid den del af talet,:som finnes: inryckt i Biet, hvarigenom äfven dess läsare blifva i tillfälle att jemföra. och kontrollera våra cCitationer. Den hufvudsats, som Hr professorn vill försök: att bevisa är, att ståndsförhållanderna äro starkare och mera karakteristiskt utpräglade här, än i andra länder; jal så starkt, natt många omständigheter förhindra det svenska folket ifrån att var: en sammanhängande helhety; hvilket man mec andra ord naturligtvis kan öfversätta så, att dess: ståndselementer äro för mycket starka och lelvande, för att tillåta en representationsreform, som utgår ifrån enhetsprincipen och sammansmälter dem. Se här det arzumentationssätt, som Hr professorn nu begagnar för att åstadkomma denna bevisning: