Aftonbladet – 11 juli 1844, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: SVENSKA FÖRHÅLLANDEN, FRAMSTÄLLDA PÅ EN FRANSYSK SCEN. Det har blifvit ett ordspråk huru ytterst ofullständigt Fransmännen i allmänhet taga reda på främmande länder, och deribland serdeles de nordiska rikena, hvilka ännu af de aldra fleste Fransoser, till och med af sådana med anspråk af lärdom), betraktas föga annorlunda än ett dunkelt och mysteriöst sagoland. En af epokens fruktsamroaste, och i visst fall äfven talangfullaste, författare ur den nya fransyska skolan, monsieur Löon Gozlan, har lemnat ett nytt prof på denna naiva råhet och okunnighet rörande vårt arma Sverge, uti en femaktsdram, kallad: La main droite et la main gauche, hvilken lärer haft en psuecbs de curiosite, på Secoad Theatre Frangais. Tazgenting kan vara lustberare än att se med hvyilken oförskräckt abandon författaren rörer sig på detta för honom alldeles nya och främmande fält, ungefär som om han haft att berätta historier från några obekanta Iadianstammars hembygd, der ban med skäl aldrig behöft frukta någon efterräkning från en litet sakkunnigare kritiks sida. En kort resym al pjesens innehåll skall måhända derföre intressera våra läsare, icke mindre än den verkligen intresserat referenten. Händelsen spelar i Ulrika Eleonoras tid. Carl den Tolfte är nyss mördad och hans syster har tillträdt styrelsen. Monsieur Leon Gozlan har sanska riktigt låtit henne vara förmäld, men med en prins, vid namn Herman, för öfrigt en den kompietlaste mes och nolla, som icke har annat söra, än att på balen bära drottningens kappa och att på Rosendal pyssla med sina blomkrukor och vända dem i solen. Stockholms befolkning är alideles förhexad af den äilskvärda drottninsen, Gvinnorna kasta blommor för hennes fölter, när hon beger sig till rådet, karlarne äro samtoch synnerligen körleksgalna i henne. När Hennes Miojestät är ute och åker, händer det att hel näfvar med biliets-doux kastaz in genom Vaznsföasterna. Det är isynnerhet en unz roan, vid namn fröfrid, som utmärker sig i detta slags romaneska . skriftställeri. Drottningen tyckes imederlid icke fista serdeles afseende vid alla dessa förtjusta riddare och deras kär!eksförsäkringar, non har så mycket annat af slörre vigt, alt bestyra om, den stackars Utrika Eieonora. Intriger, atriserl... När felades någonsin inlriger vid ett hotl Drottningen har en favorit-dam, en grefvin