Aftonbladet – 11 juli 1844, sida 2

lekens barn. Ehuru hans mor icke var annat är en fattig repslagardotter, väckte likväl Rasks inträde i verlden stor uppmärksamhet i den gods staden B, der man för ingen del hyllade Widebeckska äktenskapsteorien. I de småtrefliga kaffekornuterne, hvilka bildades af stadens bautc vole2, fru borgmästarinnan, tulloch postförval terskan samt ett halft dussin rådmanskor, satte: således mången giftig tunga i rörelse, för att ve derbörligen mästra, höckla och fördöma den stac kars Lena Hilvån, som så der rasande plumpat protokollet; under det mången af den sträng areopagens medlemmar i minnet genomiopp sin i ett redan långt försvunnet tidehvarf, försjunkn: ungdomstid och med andäktigt bjerta uppsänd en tacksam suck till Försynen, som så unde:bar ligen jemkat och styrt, att de antingen ick kommit att dela Lenas öde, eller att, om s varit, verlden ännu sväfvade i djupaste okunnig het derom. Men det gifves intet på vår jordrund, som ick förr eller sednare nödgas böja sig under he! verldens sjeliherrskare, tidens makt; så älfve denna händelse. Den lilla Anders Gustaf va ännu icke fem minader gammal, då mar reda i den goda staden gifvit Lena Hilvån en allmä förlåtelse för hennes begångna förseelse, och d min mötte henne på gatan, nickade man åter : henne lika vänligt, lika nedlåtande, lika råd — allt efter den persons rang och värdiche från hvilken nicken utgick — och det oerhörd I protokollsplumpandet var nu för alltid begrafve li Lotos djupa bölja. Till denna för henne gyn samma sinnesstämning bidrog i icke ringa må ljungfru Hilvåns genom åtski!liga papper bestyrkt