Aftonbladet – 10 juli 1844, sida 2

sare, så vända vi nu ryggen åt hela denna herrlighet, snudda förbi den kolossala tegelugnen i salen och glänta så på Rasks kammardörr, utur bvilken gubben ofta plägar sticka ut hufvudet, lik kucku på en bondkloecka, då ban bör någon gå i salsdörren. Till höger om dörren finna vi en grönmålad utdragssäng, som det gamla äkta vivet delar om nätterna; invid fönstret står en gulmålad byrå med sluttande klaff och ofvanpå den ett skåp, innehållande gubbens lilla boksamling. .Under fönstret står ett svartmåladt skrifbord och framför detsamma en länstol med halfcirkelformigt ryggstöd och eiv brunsvart läderdyna. I hörnet närmast skrifbordet är en väggfast piphylla, uppfylld med träpipor med långa, gula skaft och raka söndertuggade munstycken. De ännu lediga platserna upptagas af en beqväm gammalmodig soffa, beklädd med läder, ett stort grundfärgadt skåp — länsmans-orkivet — och några pinnstolar, som egentligen til!höra salen. Vidare hafve vi att märka ögonskärmen, papperssaxen, linealen och nageltången, som hvar en hafva sin bestämda nubb på bokskåpet; likaledes bör observeras den runda snusdosan af pepp, med ett till det mesta utslitet porträtt af general Bläöcher, äfvensom snusnäsdukarne, som i hvsrdagslag hänga på ett litet torkstreck framför kakelugnen. Sådant är så väl det yttre, som inre skicket af den boning, i hvilken jag tagit mig friheten att iatroducera läsaren. (Forts. följer.) KERO — Huru förändra sig icke tiderna! Florian, den så mycket omtyckta författaren, beklagade sig i ett bref, som han skref till en vän är 4785,-att bokhandlarne med mycken svårighet för en roman (såsom Wilhelm Tell eller Gonsalvo de Coraova), kunde förmås att betala honom-mer, än 25 Louisdorer. Hvilka honorarier erhålla icke deremmot herrar Hugo, Sand, Balzac etc, att igkewämna Elgeke! Sue för hans mysterier ! jar oc Lt SÅ