Aftonbladet – 9 juli 1844, sida 3

ränteförsäkringsanstalter, söka mera allmänt infö ra några. motsvarande här i landet (Förslag til Stadgar för Härads (Stads, Sockens): Pensions. Bolag.) Det som vi nu anmäla, visar likasom det pyssnämnda, att saknaden af dylika anstalter till :beredande af: en tryggad ålderdom, genom be. sparingar under den verksamma åldern, eller a möjligheten för föräldrar eller beskyddare, att betrygga sina barn eller skyddlingar mot armod och nöd, utgör föremål för många betraktelser. äfven inom vårt land, och att vi i detta, som andra afseenden, söka att begagna samtidens läror och bildmingens frukter, för att gagna efterkommande. i Den ofvannämnde lilla skriften är icke endas! förtjent af uppmärksamhet för den redighet, hvarmed ämnet deri blifvit behandladt, och hvarmet författaren vetat att förenkla .och i närmare enlighet med våra förhållanden uttänka förändringar i de, för tyska, anstalter af samma slag, gällande stadganden; utan den har liksom fått. ett ökadt intresse deraf, att den utgått ifrån en folkklass, hvilken, ehuru den ofta visar sig ega män af godt sundt omdöme och sakkunskap i de ämnen, som tillhöra dess medlemmars. verkningskrets, likväl vanligen ej Aillerkännes den intellektuella bildning, som fordras för att framstå såsom författare, och den man ännu mindre tilltror förmågan att kunna gå in i vidlyftiga och invecklade kolkyler, eller att uppsätta förslag till. reglementariska stadgandep. Författaren är en man af Sveriges allmoge; en nyligen till representanti Bondeståndet vid denna. riksdag vald jordbrukare Nils Pehrsson från Ringstorp, i Kronobergs län. Han har visat sig i stånd att uppfatta det ganska kinkiga ämnet på ett så klart och sakrikt sätt, att en hvar, som tager kännedom om skriften, säkerligen skall finna sig dermed rätt belåten. Att här ingå i en beskrifning öfver förslagets detaljer, skulle vara alldeles öfverflödigt; då ingen som nitälskar för dylika anstalters inrättande i vårt land, lärer se på att uppoffra 16 sk. b:ko för att få kännedom deraf; men vi torde böra nämna, att grunderna för föreningens bildande enligt förslaget skulle vara: 4) att inträdande medlemmar bilda, efter olika ålder vid inträdet, fem serskilda hufvudklasser; 2) att för dem göres fullständiga insatser, af minst 40 r:dr. (Förf. antager att inga ofullständiga insatser borde irågakomma, såsom invecklande bokföring och redovisning.) 3) att afgående delägares anparter gå i arf till de efterlefvande, inom hvarje klass, samt att af insatserna bildas klassernas räntekapitaler, men af inträdesafgifter, samt fyllnadsräntor, en för alla medlemmar i föreningen gemensam reservfond. Erter meddelade sannolikhetsberäkningar skola medlemmarne, i mån af åldersklassernas fördelnipg, de yngsta inom 48 år, och de äldsta inom 26 år, komma i åtnjutande af en årlig ränta, motsvarande 430 proc. af dena gjorda insatsen. Vi tro oss endast vid detta förslag, liksom vid det förut omnämnda förslaget till pensionsbolag, böra anmärka, att dylika inrättningar, för att dels blifva af större nytta, dels förmå ett större antal att deri deltaga, böra uppställas så, att antingen sjelfva det insatta kapitalet kan öfvergå till efterlefvande maka eller barn, för gifta medlemmar, eller åtminstone en pension åt moder och faderlösa minderåriga barn vara delägarne tillförsäkrad. Utom detta skola de aldrig uppfylla sin bestämmelse så, som de tyska ränteförsäkringsanstalterna göra det, ehuru deras organisation, äfven i vår tarka, synes vara alltför svår och kostsam, för att i öfrigt tjena till mönster.