Den ej sin motgång bär med mod och mandom, Han är ej heller lyckans ynnest värd. Men äran ligger i vår egen hand Och är ovanskelig och fri som viljan. Hon är den äkta, dyra riks-klenoden, Förutan hvilken kronan ej bar glans, Ej friskhet hjeltens, medborgsmannens krans, Och blott föraktas gyldne seger-stoden: — Den måste fursten alltså vårda, värja, Om än hans blod skall tronens spillror färga.