Aftonbladet – 8 juli 1844, sida 2

IC!IS6 IOr nvad derunder blivit uträttadt, protv huruvida någon särskild gratifikation må löjtna Edman tilläggas. kaoset A X — Valen till riksdagsmän för det föreståen riksmötet kunna numera antagas vara verkställ öfver hela riket, och utgången af de flesta der bland är redan så känd, att den leranar tillfål till en öfverblick i afseende på riksdagens sto hufvudfråga. I det hela fiones väl ingenting, so kotteriorganer och anhängare af oligarkiska o privilegierade intressen vwilja så ogerna erkänn som att ett allmänt tänkesätt i ett eller annat a seende existerar, såvida det ej instämmer m deras egna meningar; och om ett sådant otvet digt uppenbarar sig, så taga de genast sin tillfly till vinkar, att det åstadkommits på något art ficielt sätt, medelst intriger, dagbladsterrorism e ler något dylikt. Sådana förevändningar äro n turligtvis omöjliga att hindra; de kunna göras nä hvar och af hvem som helst; men för den so vill se verkliga förhållandet, måste de dock sna bringas till sitt verkliga värde. Det kan åtmi stone icke vara utan intresse, att behålla i minn de omständigheter, under hvilka det nuvaranc resultatet af riksdagsmannavalen inträffat. Ui hela landet har nemligen ieke funnits någ som ej vetat, att representationsfrågan skulle bli va hufvudfrågan vid instundande riksdag. Efter långvarig ventilation under förflutna riksmöte, h: detta ämne hvilat i nära fem år, för att få b grundas af nationen; och ingenting kan vwsara fa skare än det föregifvandet, att det är endast frå ett par tidningsblad, som allmänheten hemtat s kunskap om ämnet. Sju till åttahbundrade rik dagsmän, spridda öfverallt i landet, hafva geno! den kunskap de ega derom, lemnat fullkomlig ar ledning att belysa detsamma med för-och motskä ett stånds protokoller öfver denna fråga ha serskils varit tryckta och utdelade, likasom sjelfva försl: get in extenso och i sammandrar. Det fordras under sådana förhållanden en hö grad af missaktning för — ja! det utgör nästen e piump förolämpning emot — hela nationens vett oc bildning, ott försåtligt vilja påstå det ett omdör öfver en så maktpåliggande sak, när det väger fe reformen, icke skulle få utgöra en frukt af de fria öfvertygelsen, utan endast vara åstadkomm:. genom den liberala pressens terrorism eller för speglingar ; men deremot, när det instämmer me de gamla ståndsfördomarna eller med bördsadeh och den politiska prelaturens anspråk, skulle u göra kärnan af all upplysning och bildning. Ens digbeten och orimligheten af ett sådant påståenc behöfva ej bevisas. Men allt bvad vi hör nämnt blifver så myck påtagligare, då opinionen uttalat sig på ett så afgi rande sätt som nu skett, snart sagdt ifrån den na ändan af riket till den andra. Vi vilje hi icke uppehålla oss vid de serskilda och talril opinionsyttringar, som afgifvits ifrån åtskilliga stä len både i land och stad, och deribland ifrån fl: ra de mest betydande af rikets städer, såsom Gi theborg, Gefle och Jönköping, utan hålle oss n endast vid riksdagsmannavalen. Hurudant. är c här resultatet? Uti Bonde-Ståndet funnos vid sista riksdag 2 till 30 ledamöter, eller mer än Y,-del afstånde hvilka yttrade sig mot det föreslagna sättet få reformen. Efter all sannolikhet, och så vidt de pu är möjligt att beräkna, komma deremot ick mer än fem eller sex: ledamöter i detta stån VDA TENS ROR ENARE Orre